Kan det vara så simpelt?

Jag har aldrig gillat kokt ägg. Jag har vid upprepade tillfällen försökt att äta det, men hårdkokt är smuligt, gummiartat och ger mig kväljningar och löskokt är slemmigt och inte speciellt gott.

Så bodde jag en vecka på hotell. På grund av att jag tänker på hur jag äter så försökte jag ta fram ett koncept för att plocka ihop en bra hotellfrukost och åt vid tre av frukostarna bland annat ett kokt ägg. Första gången tog jag ett hårdkokt ägg, jag konstaterade att det fortfarande ger mig kväljningar. Så jag åt vid två tillfällen ett löskokt ägg, det var inte äckligt men inte heller speciellt gott. Men jag tänkte ändå att det här är något jag kan äta.

Så kom jag hem och tänkte att jag skulle koka ett ägg själv. Min sambo brukar säga att jag är väldigt bra på att koka ägg, men då jag inte brukar äta dem själv så är det inget jag har kunnat bedöma. Jag brukar hursomhelst koka dem så att de varken är löskokta eller hårdkokta, så det gjorde jag och det var faktiskt riktigt gott.

Så det jag funderar på nu är – kan det helt enkelt vara så att jag i alla år bara har blivit bjuden på antingen löskokta eller hårdkokta ägg och det är därför jag aldrig har gillat dem?!

Vad innebär nattåg 1 klass

Jag anser att det bästa sättet att ta sig mellan Malmö och Stockholm är nattåget. Går det inte att få en egen kupé funkar de andra alternativen, men jag tycker att det är rätt skönt att få vara ensam. Eftersom jag inte har något bättre för mig (ensam i en tågkupe), tänkte jag berätta vad förstaklass innebär för den som inte vet och kanske har funderat på om det är värt det.

Det här var synen som mötte mig den här gången. Det är inte gigantiskt men det är vad man behöver.

Exakt samma kupé men från en annan vinkel och med mer ljus.

Det är skönt att ha en egen toalett. Duschen hoppar jag över åtminstone hälften av gångerna då den känns lite meckig. Men det är skönt iallafall att ha möjligheten att duscha.

Reser man till Stockholm ingår frukost på Scandic Continental, på ett eller annat sätt brukar det ingå frukost om man är framme vid frukosttid.

Skillnaden mellan första klass och egen kupé i andra klass är frukosten och egen toalett/dusch.

Huruvida det är värt det … det beror på hur mycket man värdesätter ensamhet och en egen toalett.

En sedelärande berättelse om en tvättstuga

Jag är uppvuxen i en villa, jag hade visserligen kompisar som bodde i lägenhet men jag hade aldrig riktigt satt mig in i vad det innebar att bo så förutom att de hade fler kanaler på tv:n. Så flyttade jag hemifrån och fick bekanta mig med saker som sopnedkast och gemensamma tvättstugor. Det är den gemensamma tvättstugan den här texten handlar om.

Det var en ganska liten tvättstuga, välskött och med arga lappar med texten ”STÄDA EFTER DIG!”. Det där med att man skulle städa efter sig verkade vara väldigt viktigt för någon, så varje gång jag hade tvättat torkade jag av alla ytor och svabbade golvet. På torktumlaren stod en instruktion, bland annat fick jag veta att man skulle rengöra filtret före användning.

Så fortsatte det, varje gång jag hade använt tvättstugan så städade jag den, att jag skulle göra något åt torktumlarluddet föresvävade mig inte – det stod ju på torktumlaren att man skulle ta bort luddet före användning och det gjorde jag. Tills den dag jag hade tvättat och fick en utskällning av en äldre dam för att jag inte hade städat efter mig och då framgick det att det var torktumlarluddet det handlade om. När jag senare dryftade händelsen med andra personer så skrattade de åt mig och jag fick reda på att det där med torktumlarluddet var allmänt vedertaget och att städa hela tvättstugan inte var det.

Så jag gick från att vara en förtappad själ som trodde att städa betydde att torka av och svabba golv, till en god medborgare som tog bort luddet ur torktumlarfiltret. Mina tvättider blev enklare att hantera, damen var fortfarande arg men det var inte mig hon var arg på längre och tvättstugan blev snäppet solkigare.

Snipp snapp snut så var sagan slut.


Vikten, hälsan och allt sådant där

Nu har jag gått ner nio kilo sedan januari, när jag har tappat sex kilo till så kommer jag att kunna hävda att jag är normalviktig. Huruvida det är där jag stannar eller inte, bestämmer jag när jag är där – oavsett vilket så är det en klar förbättring från att ha nosat på ett BMI på 30 utan att ha några muskler att tala om (jag vet att BMI är dåligt mått på individnivå, men vanligen handlar ju problemet om att underskatta övervikten snarare än att överskatta den).

Jag var och besökte viktväktarnas ”öppet hus” för att se hur det gick till. Hos dem blir man gratismedlem när man har gått ner sin vikt och det ska kunna hjälpa en att hålla den, men då ska man gå på möten (eller workshops som de kallar det, även om jag nog tycker att det verkar mer som ett möte). Jag är inte helt säker på att det är något för mig, det är ju inte möten som har hjälpt mig att gå ner i vikt, så jag är inte övertygad om att det är det jag ska ha för att hålla mig på banan heller. Å andra sidan så skadar det nog inte (förutom att jag tycker att det känns obehagligt att gå in i ett rum med människor som har en samsyn i vägen till frälsning, vare sig det handlar om kroppslig eller andlig sådan).

Hursomhelst, nästan tio kilo är mycket extravikt att släpa omkring på, så det är skönt att slippa. Jag hade tack och lov inte fått några andra hälsoproblem än dålig kondition och det hoppas jag på att fortsätta med (jag vill åtminstone göra min del för att hålla mig frisk, sedan kan jag bara hoppas på turen)

Också rolig post

Den här beställningen hade jag glömt. Ett resultat av en sömnlös natt i kombination med en telefon vid sängen …

Rolig post

Jag får ytterst sällan post som inte är reklam, räkningar eller myndighetsrelaterat. En Twitterbekantskap bestämde sig för att ändra på den saken efter en diskussion om kakor/kex, mer specifikt fig rolls som jag inte visste vad det var

Dessa sökte sig hem till mig efter en twitterdiskussion om fig rolls. För att kunna bedöma dem med full rättvisa, köpte jag te och smakade.
Jag bestämde mig för att återgälda gesten och skickade ett paket innehållandes dessa och en påse hallon/lakrits-skallar.

Inte bara Twitter har genererat post, utan även föreningen Sesam som jag gick med i. Föreningen Sesams syfte är att bevara mångfalden av grödor, främst genom att medlemmarna fröodlar. Varje år publicerar folk fröer som de har fått över i årsboken och resten av medlemmarna kan få det mot porto. Jag har för dålig koll på vilka sorter jag har odlat för att våga erbjuda, jag har bara frågat efter en sorts frö (jag vill inte ha mer än jag kan hantera) och det var brödvallmo. Min förhoppning är att jag själv kan erbjuda fröer nästa år.

Nu ligger ett litet kuvert med fröer som väntar på att komma i jorden.

Det ljusnar

Snart syns solen. Sirliga strålar söker sig sakta fram i staden som skonsamt samlar sina sömndruckna själar. Själar som skaldar. Själar som sjunger. Själar som steppar. Själar som slavar. Samtidigt. Skaldande, sjungande, steppande slavar de.

Ljuset säger att dagen kommer. Ljuset är en ljudlös fanfar över dagen. Ljuset ljuger; En dag skrev de av glädje. En dag sjöng de av glädje. En dag dansade de av glädje. En dag gör de det igen. En dag är inte nu.