Sidospår

En ovanligt vanlig sida på villovägar i bloggarnas universum

Jag har köpt ett par eller kanske tjugo påsar fröer lite i förtid innan jag ens har fått en trädgård, nu tänker jag istället lindra mitt begär genom att skriva en önskelista över sådant jag vill ha men nog ska vänta med ett litet tag.

Fröer

  • Koriander – jag har visserligen fröer från förra årets koriander, men jag vill testa en sort som blommar lite senare (så kan jag så fröer från förra årets koriander på odlingslotten för att kunna jämföra vilken som blir bäst)
  • Nakenfröpumpa
  • Luktärt – jag håller på att förvandlas till en blomstertant, jag accepterar förvandlingen
  • Jättesolros – jag har köpt små solrosor att ha som snittblommor, men det är något med de stora som fascinerar mig
  • Broccoli
  • Blomkål
  • Selleri
  • Palsternacka – jag sådde palsternacka på lotten ett år, dessvärre råkade jag missta den för ogräs och rensade bort nästan allt innan jag insåg mitt misstag
  • Purjolök
  • Fänkål
  • Sparris – ett längre projekt, bäst att komma igång …

Annat jag drömmer om

  • Blåbär – verkar lite krångligt att odla, men när det känns som att saker har kommit på plats vill jag testa!
  • Tulpaner – i höst sätter jag lökar, men det kanske är bäst för alla att jag inte kunnat göra det än
  • Pioner – en äkta blomstertant behöver en pion!
  • Rosor – vem vill inte kunna plocka en bukett rosor?

Det här hade känts som ett mycket klokare inlägg om jag inte avbrutit det för att göra en beställning på några dahlia- och liljeknölar.

Det är fortfarande två månader till tillträde och det är ju inte speciellt meningsfullt att köpa fröer och knölar som jag inte kommer att kunna använda än på ett tag. Det betyder inte att jag har låtit bli.

Jag har också sått lite, kryddor har man ju nytta av att ha hemma oavsett.

Av det jag har köpt (och lite jag redan hade) är det här mina tre första prioriteringar.

Men visst, jag har tålamod. TÅLAMOD är mitt andra namn.

Förra året satte jag tulpanlökar. Det var fint, jag fick blodad tand och drömde om alla tulpanlökar jag skulle sätta till hösten.

Men nu har vi köpt ett hus, jag kommer att säga upp min odlingslott och jag sparar lökinköpen tills jag kan sätta dem i min egen trädgård. 26:e februari har vi tillträde, till dess får jag ge mig till tåls.

Jag googlar på dahlior, pioner, rosor och pelargoner. Och vill sätta igång. Nu.

Hela den här proceduren med att leta en ny bostad, har gett mig några insikter som jag ska försöka ta med mig om det blir dags igen. Från början var det ganska öppet vad vi letade efter, vi hade visserligen några idéer, men saker som “hus eller lägenhet?”, “stad eller landsbyggd?”, “med eller utan renoveringsbehov?” var ganska öppet. Vi har varit på ganska många visningar och varje visning har gett mig en lite bättre idé om vad jag vill ha och vad som är viktigt.

Sådant som spelade mindre roll för mig än vad jag trodde

Skicket

Nu var det hus vi fastnade för visserligen i väldigt bra skick, men under processens gång fastnade jag för ett hus som jag blev i stort sett förälskad i som skulle klassificeras som ett typiskt skilsmässohus. Den som hade bott i huset hade själv gjort de flesta renoveringarna och det var väldigt uppenbart att han inte var fackman. Jag var beredd att bjuda ändå för utsikten, huset och allt annat var underbart. Tack och lov var någon beredd att betala mer. Den erfarenheten fick mig hursomhelst att inte bara tänka “saker som jag vill ha” och “saker som jag inte vill ha” utan också “saker som går att ändra på” och “saker som inte går att ändra på”.

Storleken

Jag har hela tiden sagt att jag ville ha ett litet hus, att det inte fick vara för stort. Ändå har jag upprepade gånger varit beredd att bjuda på hus som varit betydligt större än jag egentligen ville ha. Dock är huset som vi just nu håller på att köpa, ganska mycket i linje med vad jag ville från början.

Sådant som spelade större roll för mig än vad jag trodde

Vägen till huset

Jag har hela tiden varit tydlig med hur lång tid det får ta att köra till jobbet. Max en timme fick det ta. För skilsmässohuset i exemplet ovan, var jag beredd att lägga på några minuter (jag var förälskad, man gör dumma saker då) men jag var oftast ganska noga med den gränsen. En sak som jag överhuvudtaget inte tänkte på kunde spela roll var hur vägen var på väg till huset, och då inte bara i termer av trafiksäkerhet och komfort utan helt enkelt den allmänna känslan av “vill jag verkligen köra här varje dag?”. Åtminstone två hus var jag beredd att avfärda innan jag sett dem, helt enkelt för att jag inte gillade vägen dit.

Trädgård

Jag har hela tiden vetat att jag vill ha en trädgård, men i början var jag helt beredd på att bo i lägenhet och helt enkelt odla på balkongen. Det tog en visning i en lägenhet som i övrigt passade våra behov, för att jag skulle inse att jag faktiskt inte alls ville flytta till en ny lägenhet.

Atmosfären

Logiskt sett vet jag att när säljaren har flyttat och tömt huset på sitt, så är det upp till oss att sätta vår prägel på hemmet och skapa en atmosfär. Men det är väldigt svårt att helt bortse från det liv som levs i ett hus i det ögonblick jag tittar på det.

Min lärdom

Om en person som ska leta hus, skulle be mig om råd så har jag bara ett. Titta på flera hus. Titta också på hus som ligger på gränsen till vad som är ok. Var observant på dina känslor inför de hus du tittar på och analysera dem. Var beredd på att det du trodde att du ville, inte var så viktigt och att det du trodde att du inte ville faktiskt går bra ändå och att det du trodde att du kunde acceptera kan vara hela orsaken till att avstå.

I torsdags skrev vi kontrakt, handpenningen ska vara inne nästa torsdag. Vi har köpt ett hus.

Det är ett litet hus, 93 m2 och lite garage/annat utöver det. Det ligger i ett litet samhälle utanför Svedala, inte riktigt så avskilt som jag hade hoppats men det är det enda som jag känner att jag har kompromissat om.

Tillträde i slutet av februari, det ger oss gott om tid att fixa med det mesta som behöver fixas (planen är att ha kvar lägenheten till sista mars, så att vi kan flytta i lugn och ro)

Bilden är från annonsen, så ta den med en nypa salt!

Jag var på begravning igår. Normalt gråter jag inte på begravningar, men igår gjorde jag det trots (eller kanske just på grund av) att jag inte stod den avlidna jättenära. Det var momentet när man går fram med en blomma och de började spela “Raising my family” och plötsligt kändes det så verkligt.

Jag har ingen rutin på begravningar så jag hade varken näsdukar eller en handbukett med, men kyrkovärden såg det och gav mig sin blomma att lägga vid urnan. Snoret däremot hamnade på min handled.

Hon har det bättre nu. Det är nästan det värsta.

Jag var försökskanin för en kollega som ska certifiera sig för att utöra Myers-Briggs test. Jag har gjort det tidigare, i samband med rekrytering, men har förhållit mig lätt skeptisk. Speciellt med tanke på hur det används (även om man inte gör det medvetet, så tror jag att det är lätt att anpassa sig efter vilken person man tror att de är ute efter och då kan resultatet såklart bli missvisande). Hursomhelst, det var intressant att göra igen under helt andra förutsättningar och som utgångspunkt för diskussion. För att förstå sig själv så är det faktiskt mycket intressant.

Resultatet är en uppdelning i sexton olika typer som alla är en kombination av introvert (I) /Extrovert (E), Sinnesförnimmelse (S)/ Intuition (N), Tanke (T) / Känsla (F) och Bedömning (J)/ Perception (P).

Först gör man ett test där man svarar på en massa frågor, men sedan gick vi igenom vad de olika delarna innebär utan att veta testresultatet och om det man skattar sig själv som då inte stämmer med testet, kan det finnas anledning att korrigera svaret. Just den senare delen var faktiskt superspännande och jag fick en insikt om mig själv som jag inte hade fått annars. Nämligen att den personen som jag blev på testet och jag inbillar mig att jag är, egentligen inte alls stämmer. En del av de där frågorna är riktigt svåra att besvara och kan påverkas av en massa faktorer som händer just då och därför blev det så intressant när man går igenom vad kategoriseringen innebär utan att veta om resultatet på testet.

Den gång jag gjorde testet i samband med min rekrytering, så hade jag precis gått i KBT mot min sociala fobi. Det innebar att jag precis hade övat mig intensivt i ett beteende som behandlades av de frågor som handlade om Introvert/ Extrovert. Därför hamnade jag då i mitten av skalan, medan jag den här gången var tydligt introvert. Beskrivningen av en introvert person stämmer också ganska bra med hur jag är.

Både nu och när jag gjorde det första testet, har jag ett jobb som innebär ett visst arbetssätt. Jag skulle tro att det påverkat mina svar på frågorna om Bedömning/ Perception, för när jag läser en beskrivning av de båda kategorierna så är det Perception som stämmer in på mig (den här gången var det också just de frågorna som var svårast att svara på då jag skulle svara olika i olika situationer).

Så. Om man vill veta min ärliga Meyers-Briggs personlighet, så är jag en ISTP (Introvert, Sinnesförnimmelse, Tanke, Perception) medan resultatet av testerna båda gångerna har blivit ISTJ.

Chockerande nog så lärde jag mig faktiskt något om mig själv, det hade jag inte förväntat mig.

Därom tvista de lärde. Närmre bestämt jag och min sambo, som är igång med att gå på både hus- och lägenhetsvisningar. Just nu bor vi i en lägenhet i centralaste Malmö, något som på många sätt är väldigt bra.

Det finns många fördelar med att bo inne i stan, men nu är det gjort. Det känns som om fördelarna inte längre uppväger nackdelarna och att de flesta saker som jag skulle sakna med att bo inne i stan, lika gärna kan avklaras med en cityweekend några gånger om året.

Jag säger inte att vi ska köpa ett hus. Men vi är närmre än jag någonsin har varit i hela mitt liv.

En vän till mig dog i tisdags. Vi hade inte haft kontakt på nästan två år, då hon drog sig helt tillbaks från internet. Utanför internet träffades vi bara ett par gånger. En gång, när hon fortfarande hade det relativt bra, så kom hon hem till mig. Jag drack vin, hon drack cider, vi åt ost och vi pratade jättemycket.

Nu samlas vi, vi som kände henne då, för att vi ska skicka en krans och eventuellt går jag på begravningen om det går (och är önskvärt från anhöriga). Hennes död är tragisk, hennes liv var också tragiskt. Hon var sjuk och hade konstanta smärtor som blev värre under den tid vi hade kontakt.

Jag är inte troende, men hon var det, så jag hoppas att hon har gått in i en bättre tillvaro nu.