Tankar om prepping

Att prepping är en trend är ganska uppenbart och det är väl något bra. Alla tjänar både på att ha en grundläggande beredskap själv och att så många som möjligt runtomkring dem har det.

Jag ser inte mig själv som prepper av flera orsaker. För det första gillar jag inte ordet, för det andra finns det inbyggda åsikter och attityder som visserligen inte alla som kallar sig prepper har men som definitivt är överrepresenterade, för det tredje är jag inte speciellt förtjust i etiketter överhuvudtaget så jag har inget intresse av att sätta en på mig själv, för det fjärde tycker jag att grundläggande beredskap borde vara så självklart att man inte behöver ett speciellt namn för att ha det (ingen skulle komma på att kalla sig något speciellt bara för att de har ett buffertkonto eller för att de sopsorterar).

Däremot, området i sig är intressant. Jag är med i en preppergrupp på facebook som lyckas hyfsat med att hålla det på en ok nivå utan alltför mycket politik och pseudovetenskap. Allt är inte bra såklart, men den som enbart befinner sig i sammanhang där alla beter sig exakt enligt de egna önskemålen, kommer inte ens kunna vara ensam.

Den som råkade snubbla in här i sökande efter information om hur man ska komma igång med sådana här grejjor, ska nog söka sig vidare – allt jag gör är filtrerat genom min situation och jag är inte på något sätt expert. Ett förslag är att börja på Din Säkerhet eller nybörjarguiden på Urvakens blogg.