Tankar om killgissning

Jag befinner mig inte speciellt mycket i diskussioner på nätet längre, men idag gjorde jag det och stötte såklart på det fenomen som i modernt tal brukar refereras till som ”killgissa”. Alltså, inte i betydelsen av en man som är medveten om att han kommer med ett påstående som han inte har belägg och därför lite kokett säger ”nu killgissar jag att …” utan en person som mycket självsäkert kommer med ett påstående som han överhuvudtaget inte har belägg för och som inte förstår att han inte har kunskapen, trots att han på frågan efter sådana inte kunde ge något av högre kvalitet än ”tänk själv” och ”men fråga vem som helst …”.

Påståendet gällde något som borde kunna backas upp av data (att näringsinnehållet i grönsaker blir sämre om odlingen sker hydroponiskt) och då vore det ju klädsamt att ha data eller någon med auktoritet på området att hänvisa till.

Nu är jag generellt emot den sortens uttryck som vänder sig förklenande mot ett kön. Det var lite kul första gången jag såg det, då jag faktiskt tror att beteendet har en viss överrepresentation bland män. Men jag antar att det är mer slagfärdigt än ”yttrar sig med ett större självförtroende än kunskapen egentligen medger”.

(jag är öppen för att det finns en skillnad om data kan visas, men än så länge så verkar det vara ytterligare en av de sanningar som förs vidare bara för att det ”känns rätt”)