Tittar på korset i taket

Nu har jag varit registrerad hos viktväktarna sedan slutet av December, så jag tänkte följa upp på det.

Tittar man på forskning, så visar den att alla metoder för att gå ner i vikt är ungefär lika bra, det viktiga är att följa dem. För min del talar det verkligen för den här metoden då det inte finns något som man måste ge upp för resten av livet, det handlar bara om moderation och prioritering. Om jag vill smocka i mig en prinsesstårta så kan jag det, bara jag är beredd att betala priset.

Det hela bygger på ett poängsystem, där maten har poäng utifrån dels kalorier och dels risken att överäta. Man har en viss poäng på en dag och man har också en veckopott som går att använda när som helst under veckan.

En massa livsmedel är ”gratis”, till exempel kyckling, fisk, bönor, grönsaker, frukt … (det vill säga saker som är svåra att äta för mycket av). Däremot får man betala dyrt för det mesta som man redan intuitivt redan vet är dåligt. Ibland är det krångligt, oftast är det lätt. Jag har ett hyfsat pragmatiskt förhållningssätt, det är svårt att äta på restaurang annars.

Dieter ställs ofta mot varandra, det som är intressant i det här är att jag kan få poängfattiga måltider på väldigt olika sätt. Det mest poängfattiga alternativet av de luncher jag kan äta på jobbet är LCHF-måltiden. Man kan inte välja vegansk mat på mitt jobb, men om jag plockar upp en slumpvis utvald rätt i min veganska kokbok är den högst sannolikt också poängsnål. Och allt däremellan.

Så hittills är jag rätt nöjd. Framförallt så är jag inte speciellt orolig för att kunna fortsätta hålla balansen när jag väl har gått ner den vikt jag ska gå ner, jag äter bra och saknar inget.