En sedelärande berättelse om en tvättstuga

Jag är uppvuxen i en villa, jag hade visserligen kompisar som bodde i lägenhet men jag hade aldrig riktigt satt mig in i vad det innebar att bo så förutom att de hade fler kanaler på tv:n. Så flyttade jag hemifrån och fick bekanta mig med saker som sopnedkast och gemensamma tvättstugor. Det är den gemensamma tvättstugan den här texten handlar om.

Det var en ganska liten tvättstuga, välskött och med arga lappar med texten ”STÄDA EFTER DIG!”. Det där med att man skulle städa efter sig verkade vara väldigt viktigt för någon, så varje gång jag hade tvättat torkade jag av alla ytor och svabbade golvet. På torktumlaren stod en instruktion, bland annat fick jag veta att man skulle rengöra filtret före användning.

Så fortsatte det, varje gång jag hade använt tvättstugan så städade jag den, att jag skulle göra något åt torktumlarluddet föresvävade mig inte – det stod ju på torktumlaren att man skulle ta bort luddet före användning och det gjorde jag. Tills den dag jag hade tvättat och fick en utskällning av en äldre dam för att jag inte hade städat efter mig och då framgick det att det var torktumlarluddet det handlade om. När jag senare dryftade händelsen med andra personer så skrattade de åt mig och jag fick reda på att det där med torktumlarluddet var allmänt vedertaget och att städa hela tvättstugan inte var det.

Så jag gick från att vara en förtappad själ som trodde att städa betydde att torka av och svabba golv, till en god medborgare som tog bort luddet ur torktumlarfiltret. Mina tvättider blev enklare att hantera, damen var fortfarande arg men det var inte mig hon var arg på längre och tvättstugan blev snäppet solkigare.

Snipp snapp snut så var sagan slut.