Saker man kan göra för att hjälpa folk som går ner i vikt

Det finns ett begrepp som på utrikiska kallas “fat shaming”, den bästa översättningen till svenska som jag kan komma på är att “mobba folk för att de är tjocka”. Då det finns de som verkar tro att de faktiskt hjälper folk genom att påpeka för dem att de är tjocka, så tänkte jag dela med mig av sådant som faktiskt har hjälpt mig att gå från tjock till normalviktig. Det kan väl vara bra att förtydliga att inget av det var att berätta för mig att jag var tjock, berätta för mig vad jag borde äta eller berätta för mig att det var osunt att vara för tjock. Allt det visste jag naturligtvis även utan att någon berättade det för mig.

Bidra till en sundare miljö
Miljön är en stor del av orsaken till att man blir överviktig och på många sätt kan folk runtomkring en påverka miljön. Visst ska man kunna ta med sig fikabröd på jobbet till exempel. Men det kan gå till överdrift och man kan då vara en av de som bidrar till en förändring.
Jag har när det varit min tur att ha med fredagsfrukosten där alla förväntar sig något fikabröd, istället gjort själva huvudfrukosten lite lyxigare.
Bryter man mot den osunda miljön med något som är tillräckligt attraktivt, så kanske fler följer efter och till slut så har kulturen ändrats.

Miniomelett, fröknäcke, hummus, morots-och selleristavar, vindruvor etc. Inget wienerbröd.

Initiativ
Ibland förekommer det initiativ till saker som ska få folk att röra på sig. Det kan vara stegtävlingar, plankanutmaningar, armhävningar på torsdagsfikat … det mesta kräver inte mer än initiativförmåga och kreativitet.

Ifrågasätt inte när folk avstår
En gång såg jag en reklam mot alkoholhets, som visade en man som blev pressad att äta en kaka. Med slutklämmen “tänk om vi tjatade om allt som vi tjatar om alkohol”. Men när det gäller alkohol och kakor, upplever jag faktiskt exakt samma sak, avstår jag kommer någon att fråga varför, tar jag en kommer någon att vilja truga mig att ta en andra.

Alkoholfri öl, helt okommenterad, i glada vänners lag

Ifrågasätt inte när folk inte avstår
Under tiden som jag har gått ner i vikt, finns det inget som jag har avstått till hundra procent. Få mig inte att önska att jag hade väntat med den där kakan tills jag var ensam.

Delta
Min sambo var lite överviktig, inte så att det störde, men han pratade om att gå ner några kilo. Så när jag kommit en bit på vägen, bad jag honom följa med dit han ville. Det har hjälpt mig oerhört (men funkar såklart bara om man faktiskt vill förändra något med sig själv).

En förändring som jag och min sambo har gjort tillsammans är att vi ofta delar om vi vill ha något lite onyttigare.

Erbjud deltagande
Jag fick precis frågan om jag ville följa med på en promenad. Generellt hjälper det att bli inbjuden till sammanhang som är bra för hälsan vare sig det är en promenad eller något helt annat.

(det var det jag kunde komma på nu, nu ska jag gå den där promenaden)

Das Model

Min frisör behövde en färgmodell till sitt gesällprov, det lät ju spännande och då jag totalt hade glömt att jag skulle spela gitarr den dagen tackade jag ja.

Vi förberedde oss genom att jag kom in några dagar i förväg och hon diskuterade vad hon tänkt göra med en kollega. Själva provet visade sig vara i Helsingborg. Det var tre examinatorer och innan vi kunde börja så skulle en examinator signera ett papper där hon beskrivit vad hon skulle göra och vilka färger hon tänkt använda. En annan examinator gick runt och tog bilder på hur vi såg ut innan.

Hon satte igång att jobba och det snabbt, förmodligen snabbare än vanligt. Jag fick fina aluminiumslingor och allt såg mycket fint ut.

Efter tvätt, föning och styling såg det ut såhär.

Vikt igen

Då jag tänker på min hälsa, går ner i vikt och allt det där, så finns jag också i grupper där det pratas om sådant. Det ger just nu mer än det tar, men det finns definitivt negativa aspekter av det som gör att jag strävar efter att inte behöva den sortens grupper på sikt.

Det som är positivt är såklart att det finns någonstans att lufta funderingar på ämnet (när man är väldigt uppe i en sådan sak så vill man gärna prata mer om det än man kan förvänta sig att någon som inte är det orkar lyssna på) och att människor lägger ut intressanta recept och idéer. Andra människors funderingar bidrar dessutom till en kontext till mina egna.

Det som är negativt är alla “experter” som har åsikter om vad andra gör. Jag tvivlar inte på att folk i en sådan grupp vet mer än genomsnittet om kost, problemet är att de inte kan skilja vad de vet från det de bara är övertygade om. Dessutom verkar många tro att deras egna upplevelser är någon slags facit för hur det måste vara eller alla andras upplevelser.

Kanske något orättvist blir jag också irriterad på sådant som upprepar sig. Rätter, produkter och floskler (dock misstänker jag att det bara är ett symptom på samma sätt som man plötsligt kan börja irritera sig på egenskaper som alltid har funnits där hos en partner).

Och samsynen på frälsning. Just de grupper jag följer är ju viktväktargrupper och det har funkat bra då det är hyfsat fritt från ren pseudovetenskap. Men även där finns en tröttsam nästan religiös ton.

Att nå en viss vikt är ett delmål, att hålla den vikten i x månader är också ett delmål. Det slutliga målet är att det hela är självgående, att jag inte behöver prata med någon om det, att jag inte behöver söka efter recept som är till just för det.

Det målet ligger många år fram i tiden.

Vad innebär en sommarkurs i gitarr på Visingsö

I år lade jag åtta dagar av min semester på en gitarrkurs på Visingsö. Vi var sexton personer som gick kursen och tre lärare. Tidigare år har det varit en flöjtkurs samtidigt, men i år var det för få anmälda för att den skulle bli av.

Vi hade sex orkesterstycken som vi övade på under veckan, plus att vi var uppdelade i grupper som övade in ensemblestycken som vi också skulle öva på.

En av låtarna

Vi var fem deltagare som inte hade varit med tidigare, men de flesta återkommer år efter år och jag förstår varför-jag kan absolut tänka mig att vara med igen!

Kursen går i Braheskolans regi, åtta dagar med mat tre gånger om dagen och boende kostade ca 6000kr.

Nästa gång ska jag dock tänka igenom packningen då de bästa shoppingmöjligheterna består av coop-butiken en kilometer från skolan (jag glömde att ta med nagelfil, något som inte är så kul att vara utan på en gitarrkurs)

Instagram worthy

Stranden var nästan folktom när vi satte upp våra stolar. Efter ett tag kom ett ungt par (en kille och en tjej), hon i bikini och han i shorts och skjorta.

Hon gick i vattnet, han tog några bilder med telefonen. Sedan kom hon upp ur vattnet och tog över telefonen. Han gjorde några “tokiga” hopp som hon förevigade.

Sedan gick de härifrån.

Att vara snäll mot sig själv – fortsättning

Av någon orsak läste jag inlägget jag skrev i december förra året om att vara snäll mot sig själv, jag tänkte att det kunde vara intressant med en fortsättning på det.

Det var dåtids-Johanna som skrev det, dagen efter kom hon fram till att hon faktiskt behövde göra något åt sin vikt och som det går att läsa i förra inlägget så är det ett beslut som nutids-Johanna är ganska nöjd med. Dåtids-Johanna har rest mycket i år, men har satt upp några simpla principer för att inte gå upp i vikt. Hon har varit lite stressad med jobb och sådant, men ingen är perfekt – inte ens dåtids-Johanna.

Nutids-Johanna har en välbehövlig semester, den började igår. Hon har lagt sig till med en vana att äta frukost och har just avnjutit den. Igår-Johanna plockade jordgubbar, så hon har precis ätit upp de sista, idag har hon inga planer alls men har börjat samla ihop de böcker som hon har men inte har läst. Dåtids-Johanna har varit vänlig nog att spara pengar till semesterkassan, planerandet har hon överlåtit till nutids-Johanna.

Snart-Johanna ska på gitarrkurs på Visingsö, så hon hoppas att nutids-Johanna ska fixa med tvätten snart. Hon har visserligen inget emot att nutids-Johanna helt enkelt köper lite nya kläder, men framtids-Johanna har synpunkter på det.

Framtids-Johanna är ganska nöjd med dåtids-Johannas beslut att äntligen ta itu med det där med vikten på allvar. Vad hon är mindre nöjd över är stressandet. Det får snart-Johanna se till att göra något åt. Efter semestern.

Fördelar med att ha blivit smalare

Sedan sista december har jag gått ner tretton kilo, så jag är mycket nära det mål jag satte upp när jag bestämde mig för att gå ner i vikt. Den allra största vinsten är såklart hälsan men för mig är det för abstrakt för att jag ska kunna ta till mig av det. Under hela resans gång har jag märkt små detaljer som jag har upplevt som positiva.

Jag är rörligare
När man går upp i vikt går det successivt, så att det blev tyngre och jobbigare att röra sig var inget jag direkt hade lagt märke till. Men nu när jag tappade mina första 10kg relativt snabbt så var skillnaden i hur jag upplever att röra på mig väldigt tydlig. Jag var inte totalt inaktiv innan, men jag är rätt säker på att jag rör mig mer nu och vill jag gå ut och jogga är det bokstavligt talat mycket lättare.

Det är lättare att hitta kläder
Jag försöker undvika att köpa kläder tills jag har en storlek som jag vet att jag kommer att ha ett tag, men ibland måste man. Jag hade nått en punkt där det var svårare att hitta kläder som satt bra. Inte så att jag var tvungen att leta på specialavdelningar, men i vissa märken fanns det helt enkelt inget i min storlek.

Jag blir mätt lättare
Den här punkten är nog en kombination av att jag aktivt dragit ner på mat som ger mer kalorier än näring och att min kropp behöver mindre för att gå runt. Hursomhelst, jag blir mätt mycket fortare och jag håller mig mätt längre.

Utseendet
Den här punkten är ju väldigt subjektiv, men jag känner att jag har fått tillbaks mitt utseende. Det är såhär jag upplever att jag ser ut “egentligen”.

Sommarklädsel
Det var ett antal somrar sedan nu, som jag kunde gå barbent i kjol eller klänning någon längre tid utan att jag fick skavsår på insidan av låren. Det kan jag nu och det känns fantastiskt.

Så, hittills är jag nöjd med mitt beslut. Det mesta är småsaker, men det är småsaker som känns väldigt bra när jag tänker på dem.