Vikten, hälsan och allt sådant där

Nu har jag gått ner nio kilo sedan januari, när jag har tappat sex kilo till så kommer jag att kunna hävda att jag är normalviktig. Huruvida det är där jag stannar eller inte, bestämmer jag när jag är där – oavsett vilket så är det en klar förbättring från att ha nosat på ett BMI på 30 utan att ha några muskler att tala om (jag vet att BMI är dåligt mått på individnivå, men vanligen handlar ju problemet om att underskatta övervikten snarare än att överskatta den).

Jag var och besökte viktväktarnas ”öppet hus” för att se hur det gick till utanför nätet. Hos dem blir man gratismedlem när man har gått ner sin vikt och det ska kunna hjälpa en att hålla den, men då ska man gå på möten (eller workshops som de kallar det, även om jag nog tycker att det verkar mer som ett möte). Jag är inte helt säker på att det är något för mig, det är ju inte möten som har hjälpt mig att gå ner i vikt, så jag är inte övertygad om att det är det jag ska ha för att hålla mig på banan heller. Å andra sidan så skadar det nog inte (förutom att jag tycker att det känns obehagligt att gå in i ett rum med människor som har en samsyn i vägen till frälsning, vare sig det handlar om kroppslig eller andlig sådan).

Hursomhelst, nästan tio kilo är mycket extravikt att släpa omkring på, så det är skönt att slippa. Jag hade tack och lov inte fått några andra hälsoproblem än dålig kondition och det hoppas jag på att fortsätta med (jag vill åtminstone göra min del för att hålla mig frisk, sedan kan jag bara hoppas på turen)

Också rolig post

Den här beställningen hade jag glömt. Ett resultat av en sömnlös natt i kombination med en telefon vid sängen …

Rolig post

Jag får ytterst sällan post som inte är reklam, räkningar eller myndighetsrelaterat. En Twitterbekantskap bestämde sig för att ändra på den saken efter en diskussion om kakor/kex, mer specifikt fig rolls som jag inte visste vad det var

Dessa sökte sig hem till mig efter en twitterdiskussion om fig rolls. För att kunna bedöma dem med full rättvisa, köpte jag te och smakade.
Jag bestämde mig för att återgälda gesten och skickade ett paket innehållandes dessa och en påse hallon/lakrits-skallar.

Inte bara Twitter har genererat post, utan även föreningen Sesam som jag gick med i. Föreningen Sesams syfte är att bevara mångfalden av grödor, främst genom att medlemmarna fröodlar. Varje år publicerar folk fröer som de har fått över i årsboken och resten av medlemmarna kan få det mot porto. Jag har för dålig koll på vilka sorter jag har odlat för att våga erbjuda, jag har bara frågat efter en sorts frö (jag vill inte ha mer än jag kan hantera) och det var brödvallmo. Min förhoppning är att jag själv kan erbjuda fröer nästa år.

Nu ligger ett litet kuvert med fröer som väntar på att komma i jorden.

Tittar på korset i taket

Nu har jag varit registrerad hos viktväktarna sedan slutet av December, så jag tänkte följa upp på det.

Tittar man på forskning, så visar den att alla metoder för att gå ner i vikt är ungefär lika bra, det viktiga är att följa dem. För min del talar det verkligen för den här metoden då det inte finns något som man måste ge upp för resten av livet, det handlar bara om moderation och prioritering. Om jag vill smocka i mig en prinsesstårta så kan jag det, bara jag är beredd att betala priset.

Det hela bygger på ett poängsystem, där maten har poäng utifrån dels kalorier och dels risken att överäta. Man har en viss poäng på en dag och man har också en veckopott som går att använda när som helst under veckan.

En massa livsmedel är ”gratis”, till exempel kyckling, fisk, bönor, grönsaker, frukt … (det vill säga saker som är svåra att äta för mycket av). Däremot får man betala dyrt för det mesta som man redan intuitivt redan vet är dåligt. Ibland är det krångligt, oftast är det lätt. Jag har ett hyfsat pragmatiskt förhållningssätt, det är svårt att äta på restaurang annars.

Dieter ställs ofta mot varandra, det som är intressant i det här är att jag kan få poängfattiga måltider på väldigt olika sätt. Det mest poängfattiga alternativet av de luncher jag kan äta på jobbet är LCHF-måltiden. Man kan inte välja vegansk mat på mitt jobb, men om jag plockar upp en slumpvis utvald rätt i min veganska kokbok är den högst sannolikt också poängsnål. Och allt däremellan.

Så hittills är jag rätt nöjd. Framförallt så är jag inte speciellt orolig för att kunna fortsätta hålla balansen när jag väl har gått ner den vikt jag ska gå ner, jag äter bra och saknar inget.




Det ljusnar

Snart syns solen. Sirliga strålar söker sig sakta fram i staden som skonsamt samlar sina sömndruckna själar. Själar som skaldar. Själar som sjunger. Själar som steppar. Själar som slavar. Samtidigt. Skaldande, sjungande, steppande slavar de.

Ljuset säger att dagen kommer. Ljuset är en ljudlös fanfar över dagen. Ljuset ljuger; En dag skrev de av glädje. En dag sjöng de av glädje. En dag dansade de av glädje. En dag gör de det igen. En dag är inte nu.

Kors i taket!

Jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra, jag har registrerat mig hos Viktväktarna. Jag behöver tappa kroppsfett och kände att jag ville ha en struktur att hänga upp det kring (och folk som berättar hur duktig jag är när jag lyckas)

Jag valde den digitala varianten med webcoaching, det betyder att jag numera är med i en grupp med ca 90 andra personer (varav ca 10 är aktiva i gruppen). Det är lite kul, samtidigt som jag misstänker att jag kan få sitta på mina händer för att inte skriva något olämpligt när någon uttalar sig lite för självklart om något som inte har några egentliga belägg.

Hursomhelst, jag registrerade mig dagen före nyårsafton, jag har sedan dess tappat två kilo (vilket inte betyder så mycket då jag liksom många andra alltid går ner i vikt efter nyår vare sig jag försöker eller inte, jag förutspår att tre kilo till kommer att vara ganska lätt och sedan blir det mer utmanande).

Jag har valt att registrera mig för tre månader, det är möjligt att jag behöver mer men jag ville inte binda upp mig på något jag inte vet vad jag tycker om.

Såhär ser jag ut nu. Bilden kanske inte säger så mycket då jag är fullt påklädd, men världen behöver inte fler selfies i underkläder med budskapet ”och såhär vill man ju inte se ut”.

Jag motiveras delvis av det estetiska, klart att man vill vara snygg! Fast hälsan är ju lite viktigare, på mig sätter sig fettet runt magen och det är just det som är farligt.

Att vara snäll mot sig själv

Folk säger att man ska vara snäll mot sig själv. Jag skulle vilja påstå att det egentligen är fyra personer som jag då ska vara snäll mot: – Dåtids-Johanna, Nutids-Johanna, Snart-Johanna och Framtids-Johanna.

Dåtids-Johanna vill ha uppskattning. Självklart har hon inte varit perfekt (förlåt henne för det), men hon har också gjort en hel del bra saker, det kan vara en bra grej att berätta det för henne. Idag tänkte jag till exempel använda färsk basilika i maten, den har jag hemma tack vare att November-Johanna sådde den. Värt att notera är också Tidsdags-Johannas storbak i stenugn, som idag ger mig en mycket njutbar frukost.

Nutids-Johanna är ganska nöjd just nu. Nyduschad, har på sig superbekväma leggings och en T-shirt och dricker en kopp kaffe. Senare ska hon dra på sig lite fler kläder och ta en promenad (som både hon och Framtids-Johanna har glädje av).

Till Snart-Johanna tänker jag handla och lägga lite baljväxter i blöt så att hon kan göra hummus. Hon har inga direkta planer för nyår, utan planerar vara hemma med sambon och laga något gott. Jag kollar upp lite roliga recept och ser till att det finns ingredienser hemma.

Framtids-Johanna vill helst att jag gör någorlunda hälsosamma val så att hon slipper att bli sjuk. Hon gillar också att jag gör av med mindre pengar än jag tjänar, när jag köper saker av bra kvalitet och när jag lär mig nya saker. Hon kommer att bli glad för promenaden senare idag och är nog tacksam över att julens frosseri är över.