Fånigt och sorgligt

Jag har fått en cysta på min vänstra handled. Jättevanligt. Den stör knappt alls utom när jag ska spela gitarr eller öppna syltburkar.

Det är dumt att göra saker som gör ont så jag har lagt gitarren på hyllan ett tag.

Förhoppningsvis går det över, för det känns som en jättefånig orsak att sluta spela.

Utmaningar

Min syster och jag har en daglig animeringsutmaning på twitter, vi turas om att föreslå ett tema.

Tema: kaffe
Tema: falla
Tema: road trip
Tema: kungligt
Tema: bubbla
Tema: vänta

Jag kanske inte har blivit bättre på att rita, men jag tycker nog att jag har blivit bättre på att animera.

En ny leksak

Jag laddade ner en app för 2D-animering och ägnar mig åt att leka med de funktioner som är gratis. Beroendeframkallande.

Det är en fälla!

Hur kommer det sig att jag, hon som i flera år använde en tjugo kronors grötrock från överskottslagret som jacka, hon som inte vet hur man knyter en scarf, hon som kanske tar på sig läppstift på en fest en gång om året, plötsligt blev sugen på ett par ballerinaskor av märket Chanel till det facila priset av 7000 kr? Ok, mitt intresse för kläder har ökat med åldern, men inte på en nivå där ens halva den summan för den sortens skor känns rimlig. Kanske om det vore ett par riktigt jäkla bra vandringskängor och resan var bokad, men ballerinaskor?!

Jag tror att jag vet varför. Det är min flirt med minimalismen, den har lett mig in i en värld där man köper mindre, men där många också är beredda att betala mer för de saker de ändå köper. Jag är helt med på den tanken, jag praktiserar den också själv, samtidigt tror jag att den kan bli en fälla. En fälla där vi ratar sådant vi redan har och hela tiden jagar efter något som är perfekt som aldrig går att uppnå.

Så… inga chanelskor för mig idag och inte heller inom en överskådlig framtid. Jag utesluter inte att det sker en dag, men mest troligt har jag glömt bort det om en vecka.

Välment men dumt

Idag fick jag en kommentar som jag har förstått är ganska vanlig att få när man har gått ner en del i vikt. “Men nu får du inte fortsätta gå ner!”

Först blev jag irriterad för… min kropp! Men jag tänker att det nog var välment och har man inte varit i situationen kan det nog vara svårt att sätta sig in i.

Misstaget man gör, är ju att jämföra mig som jag ser ut nu med mig som jag såg ut när jag var som tjockast. Inte med någon objektivt sund kropp, inte med mig innan jag gick upp all den vikten, inte med någon annan människa överhuvudtaget- enbart med mig när jag hade nått en nivå av att jag inte längre står ut och jag måste göra något åt det.

En person som inte känner mig sedan innan skulle inte tänka”oj, hon är smal!”, jag skulle kunna tappa tio kilo till och ingen som ser mig för första gången skulle reagera på att jag var ovanligt smal, men… men jämfört med mig själv när jag var som störst: En minskning med 18% märks så klart.

Jag tvivlar inte en sekund på att den som säger en sådan sak menar väl, men tänk efter först. Människor som lägger sig i vad man ska och inte ska göra med sin kropp är ganska tröttsamma och det ska ganska mycket till för att det ska vara befogat.

7 provocerande livsmedel jag använder

Pulvermos: Av alla de saker jag äter, är det förmodligen pulvermos som provocerar flest.”Det är ju så enkelt att bara skala potatis, koka, mosa och blanda i mjölk, salt och smör”. Och jag älskar vanligt potatismos, men de gånger jag gör pulvermos är det inte potatismos som är alternativet. Min utgångspunkt är att det mesta är bättre och sämre än något annat på något plan, den stora frågan är vilket alternativet är. När jag gör pulvermos, steker fiskpinnar och tinar ett gänfig ärtor är inte alternativet hemgjort potatismos, egenpanerad fisk och egenodlade sockerärter, utan något i stil med mackor eller en hämtpizza.

Lightläsk: Det pågår intensiva kampanjer mot aspartam. Det är inget jag tänker gå in på, min utgångspunkt är att det som får säljas som livsmedel i Sverige går att äta/ dricka. Dricker jag läsk tar jag den utan socker.

Flaskvatten: Jag lyssnade på ett reportage om flaskvatten nyligen och genomgående i reportaget jämfördes det med kranvatten. När flaskvatten började stigmatiseras (ca 20år sedan) var det folk som på fullaste allvar attackerade de som drack vatten på flaska samtidigt som de drack läsk. Det fanns de som valde läsk för att slippa blickarna. Jag dricker flaskvatten, inte istället för kranvatten utan istället för andra drycker.

Margarin: Precis som lightläsk är också margarin demoniserat. Vad jag kan hålla med om är att smör är godare, men när min sambo ville testa att äta mjölkfritt för att se om det hjälpte mot hans hudproblem så började vi köpa hem mjölkfria produkter. Det blev bättre, så vi har fortsatt.

Alkoholfri öl: En del människor blir orimligt provocerade av alkoholfri öl och den gång jag hade huvudvärk dagen efter, fick jag höra fyra, av varandra oberoende, skämt på temat. Det är först i år jag har börjat dricka alkoholfri öl, som en del av min ambition att bli smalare (det funkar, jag dricker fortfarande vanlig öl men inte med vem som helst)

Sojafärs: Eller vad gäller sojaprodukter generellt, så får man höra hur regnskogar huggs ner för att ge plats åt sojaodlingar. Lustigt nog är det ingen som tar upp ämnet om jag äter nötkött som är ett mycket större problem i det sammanhanget.

Oatlys produkter: Jag förstår varför,  ägarskapet verkar vara problematiskt och deras kampanjer är tröttsamma. Men, deras produkter är utmärkta och jag har inte jättebra koll på vilka som äger företagen som tillverkar några andra produkter jag använder heller.

Reklamera mera

Jag hör inte till de som hänger upp mig på en specifik sak som påverkar miljön (till exempel flyga, flaskvatten eller kött) och leker moralisk väktare med just den saken. Det är bra att vara medveten, men det är ingen självklarhet att just de val jag har gjort av moraliska skäl är de vettigaste för alla. Jag tror att den attityden snarare leder till färre bra val i genomsnitt då det är svårt att hålla jämna steg med någon som gör allt och många nog skulle ge upp innan de ens försökt.

Med det sagt, det finns faktiskt en sak som alla borde kunna göra för att världen ska bli en bättre plats och det är att utnyttja reklamationsrätten. Folk pratar om att man ska köpa saker med kvalitet som håller länge (det är också något jag försöker praktisera), men jag vill påstå att det är minst lika viktigt (plus något som inte är förbehållet folk med pengar) att inte acceptera dålig kvalitet- att låta dålig kvalitet kosta (inte bara ersättningen av en vara kostar företagen, för billiga produkter är administrationen värre).

Om folk slutar acceptera att det som de köpte billigt gick sönder, blir det en sämre affär att ha billig skit som sin affärsidé. I tre år har vi rätt att reklamera.