Den glömda trädgården

Så har jag läst “Den glömda trädgården” av Kate Morton.

När jag läser böcker, gör jag det för stunden. För den känsla som de ger mig under tiden jag läser. Jag har ingen tanke på att jag ska kunna återberätta dem sedan eller ens ge ett kvalificerat omdöme. Trots det tänkte jag ge mig på att skriva om den.

Boken har tre huvudpersoner. Nell, som var hittebarn och försöker ta reda på var hon om ifrån, en sagoberättareska som är den enda person NelI minns av sitt gamla liv och Nells barnbarn, Cassandra.

När Nell dör, ärver Cassandra en mystisk stuga i Cornwall. Cassandra reser dit och fortsätter Nells efterforskningar av var hon kom ifrån. Berättelsen utspelar sig parallellt i olika tidsperioder och knyts ihop när Cassandra nystar upp händelserna.

Det är en bok som passar mitt sätt att läsa. Den är mysterier och verklighetsflykt. Så absolut, jag kan tänka mig att läsa fler böcker av samma författare.

Läsa böcker!

Jag läser för lite skönlitteratur och inte nog med det, när jag läser skönlitteratur så glömmer jag bort det efteråt.

Så jag tänker börja dokumentera vad jag läser. Här eller någon annanstans.

Idag tänker jag börja läsa den här boken. Jag minns inte vem som rekommenderade den, men uppenbarligen var det någon vars smak jag litar på tillräckligt mycket för att köpa boken.

Ett knasigt infall

Jag fick för mig att jag skulle fasta. Jag är inte så hardcore utan beställde helt enkelt ett paket för femdagars fasta som jag ska hitta någon passande tidpunkt för.

Buljong, te, glaubersalt, fem flaskor juice och ett schema.

Det får bli någon gång efter jul- på måndag fyller sambon år, så det vore inte så trevligt av mig. Och att fasta under julen känns högst antisocialt. Så någon gång efter …

Varför jag gör det? Jag är mest nyfiken tror jag, en del människor verkar ju må väldigt bra av det och jag vet inte om jag är en av dom utan att testa.

Fast gnistan som ledde till infallet är betydligt flummigare än så- jag hörde en anekdot om ganglion som försvunnit under fasta. Nu försvinner ju ganglion ofta av sig själv, så det är ju den mest sannolika förklaringen. Men… tänk om… det ger mig åtminstone illusionen av att göra något åt det.

Klimp till varje pris

Köttsoppa med klimp är en av de rätter jag är uppväxt på. Fast då min syster inte ville äta kött och min bror inte ville äta soppa, serverades den alltid med köttet vid sidan om.

För min egen del spelade det inte så stor roll, det var klimpen man ville åt.

Ägg, mjölk, mjöl, socker och salt kokta i buljong till oformliga klumpar.

Idag blir det grönsakssoppa med klimp.

Så himla gott.

Det finns inget sätt att få klimp att se aptitligt ut.