Fastedag 2

Så var jag inne på andra dagen. Det går bra, jag är inte hungrig och jag är hyfsat pigg. Egentligen är det bara en sak som är jobbig och det är hur oerhört tråkigt det är att inte kunna dela en måltid.

Om fastan inte ger något annat, så ger det ett väldigt intressant perspektiv på hur mycket som faktiskt kretsar kring mat. En tur på stan bygger vi ofta upp kring att äta eller fika, en skogsutflykt handlar ofta om matsäcken och vart vi ska ta en mat/fika-paus, vi pratar ofta om vad vi ska äta och ibland börjar vi till och med prata om vad vi ska äta till middag direkt efter lunch.

Mat är helt enkelt så mycket mer än bara något man äter. Att inte äta ger ett tomrum, inte bara i magen.

Nyårsmenyn

Vi brukar ta det ganska lugnt på nyårsafton, så även i år. Jag och sambon lagade lite god mat och så har vi städat och tvättat.

För första gången i mitt liv har jag gjort boveteplättar. till det blev det gräddfil, rödlök och det som hos mina släktingar går under namnet Kalix-smör. Inte alls dumt, boveteplättar gör jag definitivt igen.
Huvudrätten blev en gammal favorit. En gång i urminnes tider, sökte jag på nätet efter vegetarisk moussaka. Jag hade ungefär hälften av ingredienserna hemma, resten bytte jag ut mot något annat.
Planen var att göra crème brulée, men mitt inne i middagen insåg vi att brännaren har gått till de sälla jaktmarkerna. Sambon hittade att foruminlägg där någon beskrev hur han använde ovandelen av ugnen på maxtemperatur med öppen ugnslucka- det funkade nästan, men inte riktigt, lika bra som en brännare.

Klimp till varje pris

Köttsoppa med klimp är en av de rätter jag är uppväxt på. Fast då min syster inte ville äta kött och min bror inte ville äta soppa, serverades den alltid med köttet vid sidan om.

För min egen del spelade det inte så stor roll, det var klimpen man ville åt.

Ägg, mjölk, mjöl, socker och salt kokta i buljong till oformliga klumpar.

Idag blir det grönsakssoppa med klimp.

Så himla gott.

Det finns inget sätt att få klimp att se aptitligt ut.

7 provocerande livsmedel jag använder

Pulvermos: Av alla de saker jag äter, är det förmodligen pulvermos som provocerar flest.”Det är ju så enkelt att bara skala potatis, koka, mosa och blanda i mjölk, salt och smör”. Och jag älskar vanligt potatismos, men de gånger jag gör pulvermos är det inte potatismos som är alternativet. Min utgångspunkt är att det mesta är bättre och sämre än något annat på något plan, den stora frågan är vilket alternativet är. När jag gör pulvermos, steker fiskpinnar och tinar ett gäng ärtor är inte alternativet hemgjort potatismos, egenpanerad fisk och egenodlade sockerärter, utan något i stil med mackor eller en hämtpizza.

Lightläsk: Det pågår intensiva kampanjer mot aspartam. Det är inget jag tänker gå in på, min utgångspunkt är att det som får säljas som livsmedel i Sverige går att äta/ dricka. Dricker jag läsk tar jag den utan socker.

Flaskvatten: Jag lyssnade på ett reportage om flaskvatten nyligen och genomgående i reportaget jämfördes det med kranvatten. När flaskvatten började stigmatiseras (ca 20år sedan) var det folk som på fullaste allvar attackerade de som drack vatten på flaska samtidigt som de drack läsk. Det fanns de som valde läsk för att slippa blickarna. Jag dricker flaskvatten, inte istället för kranvatten utan istället för andra drycker.

Margarin: Precis som lightläsk är också margarin demoniserat. Vad jag kan hålla med om är att smör är godare, men när min sambo ville testa att äta mjölkfritt för att se om det hjälpte mot hans hudproblem så började vi köpa hem mjölkfria produkter. Det blev bättre, så vi har fortsatt.

Alkoholfri öl: En del människor blir orimligt provocerade av alkoholfri öl och den gång jag hade huvudvärk dagen efter, fick jag höra fyra, av varandra oberoende, skämt på temat. Det är först i år jag har börjat dricka alkoholfri öl, som en del av min ambition att bli smalare (det funkar, jag dricker fortfarande vanlig öl men inte med vem som helst)

Sojafärs: Eller vad gäller sojaprodukter generellt, så får man höra hur regnskogar huggs ner för att ge plats åt sojaodlingar. Lustigt nog är det ingen som tar upp ämnet om jag äter nötkött som är ett mycket större problem i det sammanhanget.

Oatlys produkter: Jag förstår varför,  ägarskapet verkar vara problematiskt och deras kampanjer är tröttsamma. Men, deras produkter är utmärkta och jag har inte jättebra koll på vilka som äger företagen som tillverkar några andra produkter jag använder heller.

Kan det vara så simpelt?

Jag har aldrig gillat kokt ägg. Jag har vid upprepade tillfällen försökt att äta det, men hårdkokt är smuligt, gummiartat och ger mig kväljningar och löskokt är slemmigt och inte speciellt gott.

Så bodde jag en vecka på hotell. På grund av att jag tänker på hur jag äter så försökte jag ta fram ett koncept för att plocka ihop en bra hotellfrukost och åt vid tre av frukostarna bland annat ett kokt ägg. Första gången tog jag ett hårdkokt ägg, jag konstaterade att det fortfarande ger mig kväljningar. Så jag åt vid två tillfällen ett löskokt ägg, det var inte äckligt men inte heller speciellt gott. Men jag tänkte ändå att det här är något jag kan äta.

Så kom jag hem och tänkte att jag skulle koka ett ägg själv. Min sambo brukar säga att jag är väldigt bra på att koka ägg, men då jag inte brukar äta dem själv så är det inget jag har kunnat bedöma. Jag brukar hursomhelst koka dem så att de varken är löskokta eller hårdkokta, så det gjorde jag och det var faktiskt riktigt gott.

Så det jag funderar på nu är – kan det helt enkelt vara så att jag i alla år bara har blivit bjuden på antingen löskokta eller hårdkokta ägg och det är därför jag aldrig har gillat dem?!

Skåpsrensarsoppa

På grund av budgetmissen, så blev det idag skåpsrensarsoppa till lunch idag, linssoppa misstänkt lik dhal.

Den blev väldigt god med röda linser, ett paket tomat, grönsaksbuljong, kokosmjölk, vitlök, ingefära, koriander (både färsk och mald), hel spiskummin, chili (både färsk och en habanerosås som ligger i kylen), potatis, stjälkselleri (för att den höll på att bli dålig, den gjorde nog varken till eller från), pressad lime och gräslök (av lathet, jag orkade inte hacka lök)

Proportioner: Gå på känsla, smaka av med limen så att det blir lagom syrligt.

Annat: De kryddor som vinner på att man fräser dem i olja innan man har i dem i maten, fräser man i olja innan man har i dem i maten.

Koka tills potatisen är mjuk.

20180520_1147271128983555.jpg

Ovanstående är ett exempel på varför jag sällan förmedlar recept på saker som inte har kommit till mig i form av recept.

Något alldeles radikalt

Jag surfade in på Adlibris och råkade som av en händelse hamna på kokboksavdelningen. Det slog mig hur många av kokböckerna som inte handlade så mycket om hur man lagade mat, som om hur jag blir frisk och lycklig om jag äter som de säger.

För närvarande kommer jag inte att köpa någon av de böckerna, men jag tänkte som experiment testa något alldeles radikalt: Jag ska prova att äta som livsmedelsverket rekommenderar. För i ärlighetens namn (och det är jag knappast ensam om) har jag aldrig gjort det.  Jag kan inte lova att jag ska göra detta varje dag i resten av mitt liv, just nu är jag mest nyfiken på hur jag skulle uppleva att faktiskt göra det.

Jag får ta det steg för steg, annars kommer jag att tröttna. Jag börjar med de lågt hängande frukterna, en i taget, så sker fördjupningen senare.