I varenda jäkla viktgrupp jag är med i är det någon som delar med sig av ett “lite nyttigare” recept på kanelbullar.
Hade det inte varit för de grupperna hade jag överhuvudtaget inte vetat att det är “kanelbullens dag”.
Jag är inte helt säker på vad det säger, det kändes bara värt att notera.
Stranden var nästan folktom när vi satte upp våra stolar. Efter ett tag kom ett ungt par (en kille och en tjej), hon i bikini och han i shorts och skjorta.
Hon gick i vattnet, han tog några bilder med telefonen. Sedan kom hon upp ur vattnet och tog över telefonen. Han gjorde några “tokiga” hopp som hon förevigade.
Sedan gick de härifrån.
Av någon orsak läste jag inlägget jag skrev i december förra året om att vara snäll mot sig själv, jag tänkte att det kunde vara intressant med en fortsättning på det.
Det var dåtids-Johanna som skrev det, dagen efter kom hon fram till att hon faktiskt behövde göra något åt sin vikt och som det går att läsa i förra inlägget så är det ett beslut som nutids-Johanna är ganska nöjd med. Dåtids-Johanna har rest mycket i år, men har satt upp några simpla principer för att inte gå upp i vikt. Hon har varit lite stressad med jobb och sådant, men ingen är perfekt – inte ens dåtids-Johanna.
Nutids-Johanna har en välbehövlig semester, den började igår. Hon har lagt sig till med en vana att äta frukost och har just avnjutit den. Igår-Johanna plockade jordgubbar, så hon har precis ätit upp de sista, idag har hon inga planer alls men har börjat samla ihop de böcker som hon har men inte har läst. Dåtids-Johanna har varit vänlig nog att spara pengar till semesterkassan, planerandet har hon överlåtit till nutids-Johanna.
Snart-Johanna ska på gitarrkurs på Visingsö, så hon hoppas att nutids-Johanna ska fixa med tvätten snart. Hon har visserligen inget emot att nutids-Johanna helt enkelt köper lite nya kläder, men framtids-Johanna har synpunkter på det.
Framtids-Johanna är ganska nöjd med dåtids-Johannas beslut att äntligen ta itu med det där med vikten på allvar. Vad hon är mindre nöjd över är stressandet. Det får snart-Johanna se till att göra något åt. Efter semestern.
Sedan sista december har jag gått ner tretton kilo, så jag är mycket nära det mål jag satte upp när jag bestämde mig för att gå ner i vikt. Den allra största vinsten är såklart hälsan men för mig är det för abstrakt för att jag ska kunna ta till mig av det. Under hela resans gång har jag märkt små detaljer som jag har upplevt som positiva.
Jag är rörligare
När man går upp i vikt går det successivt, så att det blev tyngre och jobbigare att röra sig var inget jag direkt hade lagt märke till. Men nu när jag tappade mina första 10kg relativt snabbt så var skillnaden i hur jag upplever att röra på mig väldigt tydlig. Jag var inte totalt inaktiv innan, men jag är rätt säker på att jag rör mig mer nu och vill jag gå ut och jogga är det bokstavligt talat mycket lättare.
Det är lättare att hitta kläder
Jag försöker undvika att köpa kläder tills jag har en storlek som jag vet att jag kommer att ha ett tag, men ibland måste man. Jag hade nått en punkt där det var svårare att hitta kläder som satt bra. Inte så att jag var tvungen att leta på specialavdelningar, men i vissa märken fanns det helt enkelt inget i min storlek.
Jag blir mätt lättare
Den här punkten är nog en kombination av att jag aktivt dragit ner på mat som ger mer kalorier än näring och att min kropp behöver mindre för att gå runt. Hursomhelst, jag blir mätt mycket fortare och jag håller mig mätt längre.
Utseendet
Den här punkten är ju väldigt subjektiv, men jag känner att jag har fått tillbaks mitt utseende. Det är såhär jag upplever att jag ser ut “egentligen”.
Sommarklädsel
Det var ett antal somrar sedan nu, som jag kunde gå barbent i kjol eller klänning någon längre tid utan att jag fick skavsår på insidan av låren. Det kan jag nu och det känns fantastiskt.
Så, hittills är jag nöjd med mitt beslut. Det mesta är småsaker, men det är småsaker som känns väldigt bra när jag tänker på dem.
Jag är uppvuxen i en villa, jag hade visserligen kompisar som bodde i lägenhet men jag hade aldrig riktigt satt mig in i vad det innebar att bo så förutom att de hade fler kanaler på tv:n. Så flyttade jag hemifrån och fick bekanta mig med saker som sopnedkast och gemensamma tvättstugor. Det är den gemensamma tvättstugan den här texten handlar om.
Det var en ganska liten tvättstuga, välskött och med arga lappar med texten “STÄDA EFTER DIG!”. Det där med att man skulle städa efter sig verkade vara väldigt viktigt för någon, så varje gång jag hade tvättat torkade jag av alla ytor och svabbade golvet. På torktumlaren stod en instruktion, bland annat fick jag veta att man skulle rengöra filtret före användning.
Så fortsatte det, varje gång jag hade använt tvättstugan så städade jag den, att jag skulle göra något åt torktumlarluddet föresvävade mig inte – det stod ju på torktumlaren att man skulle ta bort luddet före användning och det gjorde jag. Tills den dag jag hade tvättat och fick en utskällning av en äldre dam för att jag inte hade städat efter mig och då framgick det att det var torktumlarluddet det handlade om. När jag senare dryftade händelsen med andra personer så skrattade de åt mig och jag fick reda på att det där med torktumlarluddet var allmänt vedertaget och att städa hela tvättstugan inte var det.
Så jag gick från att vara en förtappad själ som trodde att städa betydde att torka av och svabba golv, till en god medborgare som tog bort luddet ur torktumlarfiltret. Mina tvättider blev enklare att hantera, damen var fortfarande arg men det var inte mig hon var arg på längre och tvättstugan blev snäppet solkigare.
Snipp snapp snut så var sagan slut.
Jag får ytterst sällan post som inte är reklam, räkningar eller myndighetsrelaterat. En Twitterbekantskap bestämde sig för att ändra på den saken efter en diskussion om kakor/kex, mer specifikt fig rolls som jag inte visste vad det var
Inte bara Twitter har genererat post, utan även föreningen Sesam som jag gick med i. Föreningen Sesams syfte är att bevara mångfalden av grödor, främst genom att medlemmarna fröodlar. Varje år publicerar folk fröer som de har fått över i årsboken och resten av medlemmarna kan få det mot porto. Jag har för dålig koll på vilka sorter jag har odlat för att våga erbjuda, jag har bara frågat efter en sorts frö (jag vill inte ha mer än jag kan hantera) och det var brödvallmo. Min förhoppning är att jag själv kan erbjuda fröer nästa år.
Folk säger att man ska vara snäll mot sig själv. Jag skulle vilja påstå att det egentligen är fyra personer som jag då ska vara snäll mot: – Dåtids-Johanna, Nutids-Johanna, Snart-Johanna och Framtids-Johanna.
Dåtids-Johanna vill ha uppskattning. Självklart har hon inte varit perfekt (förlåt henne för det), men hon har också gjort en hel del bra saker, det kan vara en bra grej att berätta det för henne. Idag tänkte jag till exempel använda färsk basilika i maten, den har jag hemma tack vare att November-Johanna sådde den. Värt att notera är också Tidsdags-Johannas storbak i stenugn, som idag ger mig en mycket njutbar frukost.
Nutids-Johanna är ganska nöjd just nu. Nyduschad, har på sig superbekväma leggings och en T-shirt och dricker en kopp kaffe. Senare ska hon dra på sig lite fler kläder och ta en promenad (som både hon och Framtids-Johanna har glädje av).
Till Snart-Johanna tänker jag handla och lägga lite baljväxter i blöt så att hon kan göra hummus. Hon har inga direkta planer för nyår, utan planerar vara hemma med sambon och laga något gott. Jag kollar upp lite roliga recept och ser till att det finns ingredienser hemma.
Framtids-Johanna vill helst att jag gör någorlunda hälsosamma val så att hon slipper att bli sjuk. Hon gillar också att jag gör av med mindre pengar än jag tjänar, när jag köper saker av bra kvalitet och när jag lär mig nya saker. Hon kommer att bli glad för promenaden senare idag och är nog tacksam över att julens frosseri är över.
