I hälsokostbutiken

Varning: Nedanstående text antyder att jag har kroppsliga funktioner som du kanske inte vill läsa om.

För flera år sedan runt jul, bestämde jag mig för att använda mormors recept när jag skulle baka pepparkakor. I receptet ingick cedroolja, som inte verkade finnas någonstans och som en sista ansats klev jag in i en hälsokostaffär. Personalen i butiken visste inte heller vad cedroolja var, men kollade bland sina oljor och hittade cederolja. På förpackningen stod den något i stil med”ej för invärtes bruk”, men det trodde de inte var någon fara. Jag tackade för mig och bestämde mig för att leta vidare; jag har sedan den dagen undvikit den sortens butiker så gott det går. Tills i julhelgen.

Jag vet inte varför jag bestämde mig för att gå in i hälsokostbutiken istället för apoteket när jag ville ha något mot förstoppning, men det gjorde jag iallafall. Jag tror att jag tänkte att det var en sådan där sak som det finns gott om välbeprövade kurer mot, även i alternativa kretsar. Hursomhelst, jag klev in och började med att säga fel så att damen som arbetade där, istället plockade fram något som skulle ha den rakt motsatta effekten (det var probiotika och det skulle hjälpa mot lös mage). Jag rättade mig såklart och hon plockade fram en annan förpackning till mig. Sedan sade hon att “probiotika är alltid bra, så du kan kombinera …”

Det jag hände där kan nog bäst beskrivas som en förtroendedykning. Det känns helt enkelt inte trovärdigt att i ena sekunden rekommendera ett medel mot lös mage och i nästa stund rekommendera exakt samma medel vid förstoppning. Jag avböjde.

Just den dagen var det ett erbjudande om man handlade för över 300kr, vilket jag hade gjort. Då var det halva priset på något som låg i en korg vid kassan, det var något som skulle användas vid ledbesvär. Jag avböjde även det och lade till att jag inte har problem med mina leder, varpå jag fick veta att de kunde tas förebyggande. Jag tackade nej.

Så… jag har varit i en hälsokostaffär igen första gången på några år och det lär dröja ett tag innan jag besöker en igen.

Konst! Jag har köpt konst!

Det är något speciellt med originalkonst. Att investera i det är inget för mig, men att lägga en för mig rimlig summa på något jag gillar… inget jag gör jättemycket, men igår köpte jag denna teckningen av Hans Arnold.

Han var extremt produktiv illustratör så den lär inte stiga i värde. Däremot har jag velat ha något av honom hur länge som helst och det har jag nu (snart, så fort den kommer med posten)

Ätragumman, jag gissar på tidigt åttiotal då det var då han illustrerade Ätrajungfrun.

Leveranstid

En gång i mitt liv har jag tyckt att en ansiktskräm har varit så bra att jag använt upp hela burken. Jag hade fått den av min syster, så jag blev nästan lite chockad när jag såg att den kostade 989kr. Normalt hade jag inte lagt de pengarna på en kräm, men den kostar förmodligen inte mer per använd mängd än någon annan jag har köpt.

Hursomhelst, jag beställde den och lite annat i går kväll. Leveransen med instabox kostade inget extra (med det priset på krämen så … ). Några minuter senare fick jag ett sms som berättade att de packade beställningen. Idag fick jag ett meddelande om att jag kunde hämta paketet där jag hade bestämt.

Och där var min kräm (och det andra jag beställde plus något varuprov, en necessär och en porslinsfigur)!

Företaget jag beställde från var Skincity. Jag kommer nog att handla från dem igen någon gång, speciellt om det är bråttom.

(för övrigt kom några böcker jag beställde 8:e maj också fram idag så det är lite som julafton här)

Hejdå pengarna

När jag ändå hade gjort av med så mycket pengar på en telefon, så kunde jag ju lika gärna göra av med lite till …

När vi besöker sambons föräldrar, får vi alltid en smoothie på morgonen att starta dagen med. Med tanke på att det faktiskt är lite svårt för mig att få i mig alla grönsaker som jag borde äta tänker jag att det kanske helt enkelt är det jag ska börja med … så jag köpte en liten enmansmixer, en sådan där sak som man bara mixar i samma bägare som man dricker ur.

Den borde komma i veckan så jag söker runt på nätet efter receptinspiration; jag kan bara konstatera att det finns många pseudovetenskapliga hälsobloggar “out there” …

Nog!

I torsdags när jag gick hem från jobbet, tappade jag telefonen i marken. Det har jag gjort förut, men den här gången så klarade den sig inte med en liten skråma utan blev helt oanvändbar.

I ett anfall av trötthet över att ha slagit sönder tre telefoner på mindre än tre år, så blev min nya telefon en Cat s60. Den känns som om den borde klara att man tappar den några gånger och den har en inbyggd värmekamera (jag vet inte riktigt vad jag ska med en sådan till, men ändå …).

flir_20180526T172811.jpg

Det är inte den graciösaste telefonen jag någonsin har ägt, men den ser verkligen ut att kunna klara några stötar så jag är nöjd ändå.

Uppföljning nyårslöfte

Såhär efter Fashion Revolution Week, så kan det ju vara på sin plats att jag uppdaterar om hur det går med mitt nyårslöfte som går ut på att jag bara ska köpa kläder där jag kan svara på varför jag tror att hela produktionskedjan har fått ordentligt betalt.

Det går ganska bra tror jag. Jag var lite naiv i början och trodde att det skulle vara lättare att få fram fakta. Nu tror jag att jag har hittat en ganska bra nivå ändå, men det blir lite mer av en subjektiv bedömning än jag hoppades på.

Hursomhelst, jag handlar definitivt mer medvetet än jag gjorde tidigare. Tidigare var det en väldigt enkel genväg att köpa nytt när jag behövde något. Nu har själva inköpet blivit en mycket besvärligare process, vilket innebär att jag gör en större ansträngning att kunna använda något jag redan har eller på något annat sätt slippa köpa. Redan att gå igenom kläderna à la Konmari gjorde mig kräsen och minskade onödiga inköp, det här begränsar mitt urval ännu mer. Den allra största skillnaden är på strumpbyxor, jag har inte köpt ett enda par i år då min favoritsort inte lever upp till mina krav. Samtidigt har jag använt strumpbyxor väldigt mycket mer än vanligt.

Så vad ger det här egentligen? Jag vet inte riktigt. Jag tror egentligen inte att jag förändrar världen på något sätt, men kanske kan jag åtminstone vara en liten del i att det kan vara en bra affär att behandla folk bra.

 

Ännu mer tjat om mitt nyårslöfte

Ok, jag tjatar om mitt nyårslöfte nu, men jag vill reda ut lite hur jag tänker.

För mig så är märkningar och certifieringar och ha koll på vilka klädmärken som är schysstast mot mänskligheten överkurs. Det är inte vad vi handlar som är det stora problemet, det är hur vi handlar och jag löser inga problem genom att ha stenkoll på vad som är bra och dåligt.

Miljömässigt så är den största skillnaden som mitt nyårslöfte gör, en indirekt effekt. Att jag när jag har mindre att välja på kommer att köpa mindre. Om det enbart handlade om den direkta effekten på miljön så hade det varit bättre att bestämma att jag överhuvudtaget inte ska köpa något, åtminstone inget som är nyproducerat.

Men. Problem är egentligen inte konsumtion utan överkonsumtion. Vi köper saker som inte används, vi köper saker som håller dåligt, vi köper saker som slängs innan de har nått sin fulla potential. Om vi enbart köper saker som används, som inte går sönder på en gång och tar hand om dem så att vi kan utnyttja dem fullt ut, så har vi nått långt. Sedan har jag valt att de tillfällen jag gör det, så ska jag göra mitt bästa för att det på vägen har bidragit till att ett antal personer har fått en lön de kan leva på, eller åtminstone försökt undvika att bidra till att folk som utan samveten tjänar på att utnyttja fattigdom, blir ännu rikare.