Sidospår

En ovanligt vanlig sida på villovägar i bloggarnas universum

Nu när vi är mitt inne i pandemin, så känns det som en bra idé att försöka summera några insikter och observationer. De flesta är ingen överaskning, men jag tror att det är bra att få ner dem på skrift för då fastnar de bättre. Alltså, mina mid-pandemi lärdomar, saker att tänka på för att vara förberedd för nästa pandemi!

Hälsan: Ju friskare du är, desto större chans har du att klara dig när du blir sjuk. Det finns ingen orsak att tro att någon sjukdom skulle fungera motsatt och det värsta som kan hända är att du mår bra i onödan. Alltså, ät en balanserad kost, motion efter förutsättningar, ta sömnproblem på allvar.

Tänderna: Jag läste ett twitterinlägg från en person som är smittad med Covid19. Hon hade tandvärk, men tandläkaren var inte så sugen på att ta emot henne på grund av smittan. Skulle det vara riktigt akut, skulle det säkert gått att lösa, men … går det att förebygga så att man aldrig hamnar i situationen så är det ju ännu bättre. Så slarva inte med tandborstningen, använd tandkräm med flour, få tänderna undersökta regelbundet och vänta inte med att boka en tid vid tandvärk.

Skafferiet: Jag tror generellt att det är bra att ha mycket mat hemma, men nu blir det extra tydligt. Vi har tack och lov inte haft samma situation som i många andra länder, men det har varit ganska tomt på vissa hyllor och svårt att få tag på vissa produkter. Därför, redan nu skriv ner vilka varor det känns jobbigt (eller skulle kännas jobbigt ) att inte få tag på och se till att det alltid finns lite extra.

Pengar: Vi kommer att få en ökad arbetslöshet på grund av det här, en del småföretagare går på knäna. Det finns ingen orsak att utgå ifrån att man inte kommer att bli drabbad på ett eller annat sätt. Planera för att klara en tid utan inkomst. Ha koll på vad försäkringar täcker och inte täcker.

Hemmet: Just nu bor jag på sjätte våningen i ett åttavåningshus med inte supermysig trappa. Om jag flyttar till en annan lägenhet ska jag bo någonstans där hissen är undantag och det är lätt att undvika grannarna. Det känns också viktigare att bo någonstans där jag kan befinna mig i hemmet en längre tid utan att det känns jobbigt.

Transport: Det finns en sak som har gjort mig arg under den här krisen och är kollektivtrafiken. När folk började resa mindre till jobbet, drogs avgångar in. Förhoppningsvis har vi lärt oss något av det här och det är något som tas med redan vid upphandlingen, för min del är det väldigt tydligt att jag måste ha ett alternativt sätt att transportera mig på vare sig det handlar om att jag har en bil eller att jag har en boende/jobb-situation som gör att jag inte behöver resa så mycket.

Medicin: Tack och lov har jag inga allvarligare kroniska sjukdomar som gör mig beroende av medicin. Dock har jag en medicinlåda med det viktigaste och även om jag inte har behövt använda den så är jag väldigt glad att den finns.

Skyddsutrustning: I den här pandemin är det inte hela världen för de flesta att inte ha skyddsutrustning. Även om vi till exempel har några masker hemma har jag inte använt någon, då jag har undvikt situationer där en sådan skulle vara relevant (det blir ju inte riskfritt bara för att man har mask). Jag har desinficeringsservetter som känns ganska bra att ha med, men det går oftast att hitta ett sätt att tvätta händerna om de inte skulle finnas. Hursomhelst, när utbrottet redan har börjat är det mesta för sent att skaffa. Till och med handsprit som borde vara ganska lätt att framställa är svårt att få tag på. Så det man ska ha ska man ha redan från början.

Kunskap: Skyddsutrustning är bra, men man måste veta hur den ska användas och hur bra den skyddar. Risken finns annars att man utsätter sig för en större risk än man hade gjort annars.

Information: Det finns mycket information ute och mycket av informationen motsäger varandra. Den som redan innan har börjat fundera på hur man inhämtar information och vilka källor man ska lita på, befinner sig i ett betydligt bättre läge för att vara välinformerad. Läs på om argumentationsfel och strunta i att lyssna på de som använder dem. För varje korrekt information som du sorterar bort på det sättet kommer du att sortera bort mångdubbelt med felaktig information. En annan sak … Sannolikheten att den som går emot etablissemanget har rätt i allt den säger är mycket liten och har du inte kunskapen själv är din största chans att lyssna på de som är utbildade inom det fält de uttalar sig om. Oftast är de mer eniga än vad tidningar vill framställa det som.

De senaste veckorna har jag undvikit platser med för mycket folk. Inga restauranger, ingen fika på stan, möjligen en kopp kaffe i en pappersmugg att avnjuta på en avskild plats.

Glassen på bilden har inget med inlägget att göra, men jag ville lägga in en bild på glass!

Men idag har jag ätit glass. Inte färdigpacketerad glass från Ica, utan kulglass från ett riktigt glasställe. Två kulor, pistage och hallon.

Vi satt en stund på den tomma bänken utanför affären, med varsin glass i handen och för en kort stund kändes det nästan som vanligt.

Jag har sett en del som ifrågasätter varför en del köper på sig förnödenheter nu inför ett eventuellt coronautbrott. Nu är jag visserligen av åsikten att man alltid ska ha en viss buffert av mat och annat hemma, men jag tänkte skriva några ord om varför jag tror att det är bra för just den här situationen.

Det första som fick mig att kolla igenom vår buffertlåda och fylla på den och skafferiet lite extra, var att jag pratade med en italienare på jobbet. Hans syster bor i ett av de avspärrade områdena och hon hade sagt att det var svårt att få tag på en del saker. Jag tror visserligen inte att de bara spärrar av en ort och låter alla som bor där svälta, men har jag saker hemma så vet jag att jag vill ha finns.

Den andra orsaken var helt enkelt att om jag skulle få stanna i hemkarantän, så är det bra att ha det viktigaste hemma. Visst kan man få mat hemlevererad, men vad är det som säger att de tjänsterna kommer att fungera problemfritt om vi får ett smittoutbrott?

På samma sätt har jag inte jättestor lust att gå till affären om smittoriskenär hög. Visst, jag kommer säkert att handla iallafall, men jag kan välja att låta bli och det är trevligt att ha ett val.

Men… framförallt tror jag på att alltid ha ett buffertförråd av mat hemma med eller utan pandemirisk. Det finns en massa situationer där det kan vara användbart och köper man sådant som man använder i vanliga fall också är det enda det kostar lite mer plats.

Numera innehåller mitt arbete dagliga möten för att uppdatera oss om status på coronaviruset och om ytterligare åtgärder ska tas. Jag är ganska less på det, samtidigt är det intressant. Jag får en inblick i hur det har drabbat Italien och jag kan påverka våra egna åtgärder.

På grund av det håller jag mig också uppdaterad på de aktuella talen i världen. Så jag tänkte att jag kan berätta vad som oroar mig och vad som inte oroar mig.

Saker som inte oroar mig

Att bli sjuk: Till och med bland de som ligger i riskgruppen så klarar de flesta sig utan men. Jupp, det är dödligare än vanlig influensa, men det är många saker som är dödligare än vanlig influensa.

Ekonomin: Jag vet att alla företag påverkas och att det i sin tur påverkar samhällsekonomin. Kanske är det min bristande kunskap som gör att jag tror att detta bara blir en hicka i världsekonomin och att andra nedgångar är en del av den recension som vi redan väntade på.

Saker som faktiskt oroar mig

Spridningen: Senast jag hörde något var Viruset tre gånger så smittsamt som vanlig influensa och det finns inget vaccin. Viktiga samhällsfunktioner kommer att vara reducerade.

Karantän: Hela städer har satts i karantän. Det kan hända här också. Jag vet inte exakt hur det påverkar saker som livsmedelsförsörjning, jag tror inte att de låter folk svälta men jag tror att saker kan bli svårare att få tag på.

Leveranser: Oavsett vart en produkt är tillverkad, består den ofta av komponenter som kan komma från hela världen. Eller så tillverkas den av maskiner med komponenter som kan komma från hela världen. Det är ju ingen fara för det mesta, men sjukhusutrustning, mediciner etc. är ju sånt som man vill ska komma fram.

What to do?

Jag vet att det är en opopulär åsikt, men jag litar på myndigheterna. Jag tror att de gör sin del och att det är upp resten av oss att göra vår del.

  • Jag lyssnar på, följer och sprider hygienråd, till exempel dessa. Jag har satt upp plakat på strategiska platser på jobbet och jag deltar gärna i samtal om det.
  • Om jag blir sjuk stannar jag hemma, vill och orkar jag jobba kan jag göra mycket hemifrån.
  • Jag befinner mig inte i folksamlingar i onödan och om jag ändå är där håller jag avstånd från folk som verkar sjuka.
  • Jag ser till att det finns såpass med mat hemma att jag skulle kunna vara i karantän ett tag utan att svälta om det skulle vara nödvändigt.
  • Jag äter bra, sover som jag ska och rör på mig så att kroppen är i bästa möjliga skick vid eventuell smitta.

Idag är det exakt tre månader sedan jag gjorde min första animation. Under den tiden har jag lärt mig använda Onions (man kan se föregående och efterföljande bilder), Layers och att kopiera detaljer.

Det här är den första animationen jag publicerade på Twitter.
Den här gjorde jag i morse.

Lite tycker jag ändå att jag har utvecklats.

Jag identifierar mig visserligen inte som minimalist, men jag sympatiserar med den och har rört mig mer i den riktningen med åren. Jag antar att det är därför google tror att jagär intresserad av alla artiklar som kommer med en “ny, vågad vinkel” genom att kritisera minimalismen. Jag tänkte kommentera fem vanliga invändningar.

Minimalism bidrar till sopberget

Visst är det så att många gör sig av med saker, för några år sedan gick jag igenom en stor del av konmari och ja jag både skänkte och slängde saker. Har jag därmed gjort mig skyldig till resursslöseri? Visst har jag det, men långt tidigare. När jag köpte sådant som varken jag eller någon annan ville ha sedan. Själva utrensningen däremot… jag ser den som en direkt orsak att det tog månader innan jag kunde köpa något och även nu när jag köper saker så är jag mycket mer kräsen. Visst kan man tycka att jag borde ha skänkt mer och slängt mindre, men just då var det inte ett alternativ. Och för att vara krass, om jag behållit allt … jag tvivlar på att mina efterlevande skulle göra en bättre sortering när deska röja mitt dödsbo.

Minimalism är elitistisk

Jag förstår att man kan få den bilden, en del av filosofin är ju att lägga mer tanke på det som väl köps och det finns definitivt de som gör val som inte är tillgängliga för alla. Fast jag vill påstå att det har med världen att göra. Livet är lättare och andra möjligheter öppnar sig för den med pengar. Till och med när det handlar om att inte överkonsumera.

Minimalism leder till mer shopping

Jag tvivlar, hela grundtanken är ju att inte överkonsumera, så om någon börjar shoppa mer så är det nog något annat än minimalism de ägnar sig åt.

Mycket snack och liten verkstad

Absolut, i alla grupper med människor som vill göra. en livsförändring, så kommer det att finnas de som hellre pratar om det än faktiskt gör något. Det betyder inte att förändringen i sig är fel.

Minimalisin är inte lösningen på allt

Nej, det är den ju inte. Det finns förmodligen de som har lite för höga förväntningar på den. Men jag tror generellt att många an plocka upp något positivt.

Summering,

Jagär inte minimalist, men jag tror generellt att vi i många delar av världen behöver bli bättre på att använda det vi har och bara köpa det vi kommer att använda. Jag mådde bra av att gå igenom mina saker och göra mig av med sådant jag visste bara låg där, det påverkade mig också att bli mer restriktiv med vad jag köper.

Det betyder inte att det inte finns folk som är minimalister som agerar galet i vissa hänseenden. Såklart, att bli minimalist är inte ekvivalent med att bli perfekt och immun mot misstag.

Jag vet inte om det framgår av bloggen, men jag har på äldre dagar ägnat både mer tid, tanke och pengar på mitt utseende. Det han ju tyckas vara en dålig utveckling, är man trygg i sig själv behöver man inte lägga tusenlappar på hur man ser ut och gå vidare. Och det kan man ju tycka, man kan tycka mycket om det mesta och ibland har man rätt och ibland har man fel. Men jag vill påstå att ett så kategoriskt förhållningssätt missar en viktig detalj: “Vad är det som är utgångspunkten?”

Det är väl fint att jag aldrig har tyckt att smink är nödvändigt, att jag aldrig haft behov av dyra märkeskläder, att jag alltid varit nöjd med mig själv som jag är? Ehm … om det vore så att jag alltid hade varit nöjd med mig själv som jag är.

Smink. Nu är jag inget större fan av smink, framförallt för att jag tycker att det verkar vara en jobbig vana att upprätthålla. Men att orsaken till att jag aldrig blev en sådan som sminkade mig skulle vara självförtroende?! Snarare motsatsen. Att jag inte började använda smink när jag var yngre handlade inte om att jag var nöjd med hur jag såg ut utan om att jag inte trodde att smink skulle göra något bättre iallafall, att jag var ett hopplöst fall. Smink, märkeskläder, piffiga frisyrer … om jag inte ägnade mig åt sådant kunde jag åtminstone ge illusionen att jag inte brydde mig.

Nu är det ju inte så att jag har gått igenom livet och känt mig fulast i världen, men jag har definitivt aldrig varit någon som är snygg och jag har inte riktigt sett det som något jag kan påverka.

Det är i det ljuset man kan se att jag (stundtals) har blivit fåfängare på äldre da’r. Och jag tycker faktiskt inte att det är så pjåkigt.