Fem vanliga invändningar mot minimalism

Jag identifierar mig visserligen inte som minimalist, men jag sympatiserar med den och har rört mig mer i den riktningen med åren. Jag antar att det är därför google tror att jagär intresserad av alla artiklar som kommer med en “ny, vågad vinkel” genom att kritisera minimalismen. Jag tänkte kommentera fem vanliga invändningar.

Minimalism bidrar till sopberget

Visst är det så att många gör sig av med saker, för några år sedan gick jag igenom en stor del av konmari och ja jag både skänkte och slängde saker. Har jag därmed gjort mig skyldig till resursslöseri? Visst har jag det, men långt tidigare. När jag köpte sådant som varken jag eller någon annan ville ha sedan. Själva utrensningen däremot… jag ser den som en direkt orsak att det tog månader innan jag kunde köpa något och även nu när jag köper saker så är jag mycket mer kräsen. Visst kan man tycka att jag borde ha skänkt mer och slängt mindre, men just då var det inte ett alternativ. Och för att vara krass, om jag behållit allt … jag tvivlar på att mina efterlevande skulle göra en bättre sortering när deska röja mitt dödsbo.

Minimalism är elitistisk

Jag förstår att man kan få den bilden, en del av filosofin är ju att lägga mer tanke på det som väl köps och det finns definitivt de som gör val som inte är tillgängliga för alla. Fast jag vill påstå att det har med världen att göra. Livet är lättare och andra möjligheter öppnar sig för den med pengar. Till och med när det handlar om att inte överkonsumera.

Minimalism leder till mer shopping

Jag tvivlar, hela grundtanken är ju att inte överkonsumera, så om någon börjar shoppa mer så är det nog något annat än minimalism de ägnar sig åt.

Mycket snack och liten verkstad

Absolut, i alla grupper med människor som vill göra. en livsförändring, så kommer det att finnas de som hellre pratar om det än faktiskt gör något. Det betyder inte att förändringen i sig är fel.

Minimalisin är inte lösningen på allt

Nej, det är den ju inte. Det finns förmodligen de som har lite för höga förväntningar på den. Men jag tror generellt att många an plocka upp något positivt.

Summering,

Jagär inte minimalist, men jag tror generellt att vi i många delar av världen behöver bli bättre på att använda det vi har och bara köpa det vi kommer att använda. Jag mådde bra av att gå igenom mina saker och göra mig av med sådant jag visste bara låg där, det påverkade mig också att bli mer restriktiv med vad jag köper.

Det betyder inte att det inte finns folk som är minimalister som agerar galet i vissa hänseenden. Såklart, att bli minimalist är inte ekvivalent med att bli perfekt och immun mot misstag.

En ny vana…

För tredje söndagen i rad nu, har jag förberett vad jag ska ha på mig nästkommande måndag till fredag. Det kanske låter som något väldigt litet och det är det ju också, men det är väldigt skönt att på morgonen bara klä på sig utan att överhuvudtaget tänka.

Nästan alla kläder får plats i en låda, ett par koftor hänger i garderoben och underkläder/strumpor har en egen korg. Varken extravagant eller spännande, men passar på jobbet.

Lite väl strukturerat för att vara jag, men jag trivs med det.

Grundläggande om man tänker bli smal (och fortsätta vara det)

Det finns en princip jag har tagit med mig under tiden jag har gått ner i vikt och hur självklart det än kan tyckas vara, är det värt att upprepas: “Jag är fortfarande samma person!”

Jag tror inte att det går att lyckas på sikt utan att ha det i åtanke hela tiden. Jag kan inte bygga en livsstil på att jag blir person jag inte är, det är dömt att misslyckas.

Jag är inte en sådan som fortsätter träna oavsett vad som händer, jag har inga konkreta planer på att ändra min livssituation och min viljestyrka kommer varken att bli bättre eller sämre än tidigare.

Äkta förändring måste utgå från den jag är. Önsketänkande tar mig ingenstans.

Kanelbulle

I varenda jäkla viktgrupp jag är med i är det någon som delar med sig av ett “lite nyttigare” recept på kanelbullar.

Hade det inte varit för de grupperna hade jag överhuvudtaget inte vetat att det är “kanelbullens dag”.

Jag är inte helt säker på vad det säger, det kändes bara värt att notera.

Odling gör mig ödmjuk och lite kaxig

Ödmjuk för att det inte går att förbereda sig för allt. Om jag så har sökt igenom all litteratur och följt den till punkt och pricka så kan jag fortfarande misslyckas. Och om jag inte har en aning, så kan det fortfarande bli ett fantastiskt resultat och jag vet inte varför. För naturen är alltid större än mig.

Kaxig för att … Tja, det är ju som att kunna trolla!

Kan det vara så simpelt?

Jag har aldrig gillat kokt ägg. Jag har vid upprepade tillfällen försökt att äta det, men hårdkokt är smuligt, gummiartat och ger mig kväljningar och löskokt är slemmigt och inte speciellt gott.

Så bodde jag en vecka på hotell. På grund av att jag tänker på hur jag äter så försökte jag ta fram ett koncept för att plocka ihop en bra hotellfrukost och åt vid tre av frukostarna bland annat ett kokt ägg. Första gången tog jag ett hårdkokt ägg, jag konstaterade att det fortfarande ger mig kväljningar. Så jag åt vid två tillfällen ett löskokt ägg, det var inte äckligt men inte heller speciellt gott. Men jag tänkte ändå att det här är något jag kan äta.

Så kom jag hem och tänkte att jag skulle koka ett ägg själv. Min sambo brukar säga att jag är väldigt bra på att koka ägg, men då jag inte brukar äta dem själv så är det inget jag har kunnat bedöma. Jag brukar hursomhelst koka dem så att de varken är löskokta eller hårdkokta, så det gjorde jag och det var faktiskt riktigt gott.

Så det jag funderar på nu är – kan det helt enkelt vara så att jag i alla år bara har blivit bjuden på antingen löskokta eller hårdkokta ägg och det är därför jag aldrig har gillat dem?!