Det är över

Så är det över och jag tänkte ge mig på att summera det hela.

Nästan fem dagar utan någon annan mat än ett gäng juicer och buljong, inte speciellt svårt men ganska tråkigt.

Orsaken till att jag gjorde det från början… jag trodde väl inte direkt att min ganglion skulle försvinna men man kan ju hoppas! Den är inte heller försvunnen men den är faktiskt lite mindre! Huruvida det har med fastan att göra tänker jag inte spekulera i (det är jättevanligt att de går tillbaks av sig själva)

Skulle jag göra det igen? Kanske, det var lite intressant! Men jag skulle inte göra exakt likadant.

Skulle jag rekommendera det? För någon som är nyfiken, frisk och inte har ätstörningar- visst. Men inget jag skulle gå ut på gatorna och predika om.

Något annat? Jag gick ner lite i vikt, men det tar jag med en nypa salt tills om ett par veckor av normalt ätande.

En dag kvar

Så är jag inne på min fjärde dag. Jag kommer att avbryta redan imorgon kväll, helt enkelt för att grönsaksjuicen kommer att ta slut i förtid. Jag har visserligen gott om fruktjuice kvar, men den känns inte så matig. Istället kommer jag att göra en morotssoppa.

Oftast bakar jag bröd tiIl denna, men imorgon tror jag faktiskt inte att det är en bra idé med obegränsad tillgång på nybakat.

Halvvägs

Phew, hälften är avklarat!

Det går helt ok, men jag följer inte programmet slaviskt. Jag tycker att rödbetsjuicen är äcklig att dricka, alltså struntar jag i den när det är dags och blandar den istället i lunchbuljongen som jag kryddar med lite timjan och svartpeppar. Det gör att lunchen går från att smaka utspätt örtsalt till helt ok. Jag dricker också kaffe om än mindre än vanligt.

Varför lida i onödan? (säger hon som är inne på sin tredje dag utan mat)

Fastedag 2

Så var jag inne på andra dagen. Det går bra, jag är inte hungrig och jag är hyfsat pigg. Egentligen är det bara en sak som är jobbig och det är hur oerhört tråkigt det är att inte kunna dela en måltid.

Om fastan inte ger något annat, så ger det ett väldigt intressant perspektiv på hur mycket som faktiskt kretsar kring mat. En tur på stan bygger vi ofta upp kring att äta eller fika, en skogsutflykt handlar ofta om matsäcken och vart vi ska ta en mat/fika-paus, vi pratar ofta om vad vi ska äta och ibland börjar vi till och med prata om vad vi ska äta till middag direkt efter lunch.

Mat är helt enkelt så mycket mer än bara något man äter. Att inte äta ger ett tomrum, inte bara i magen.

Fastan är inledd

Som planerat har jag nu börjat fasta och jag undrar lite vad jag har gett mig in på. För att inte behöva fundera så mycket, har jag köpt ett fastepaket innehållandes juicer, te och buljong för fem dagar och en burk glaubersalt som man ska börja det hela med.

Glaubersalt, ska vara milt laxerande. Om jag någonsin fastar igen, kommer jag att hitta något annat som fyller samma funktion för detta smakade vidrigt. Det är som om de vill att man ska lida …

Meningen är att man ska trappa ner och äta mindre och typ bara grönsaker dagarna innan … Tja, jag presenterade nyårsmenyn igår – jag ville äta gott till nyår och jag ville få in fastan före jobbet börjar på måndag! Det hade säkert varit bättre med bättre förberedelser, men nu är det inte så.

Dagens frukost bestod av 1,5 dl äppeljuice och en hopp fastete. Till lunch blev det buljong. Den smakade ungefär som jag tänker mig att upplöst örtsalt smakar. Det är ok, jag gör det inte för den gastronomiska upplevelsen …

Jag mår helt ok, visst tittar jag lite missunsamt på sambons uppvärmda rester av zucchinigratängen, men inte så att det blir jobbigt. Jag är hyfsat pigg, fryser eventuellt lite grann (dock fryser min sambo också och han fastar inte).

Det finns mycket pseudovetenskap kring fasta. Det gör att jag inte tar något som skrivs om effekter etc. på allvar, utan fokuserar enbart på min egen upplevelse.

Ett knasigt infall

Jag fick för mig att jag skulle fasta. Jag är inte så hardcore utan beställde helt enkelt ett paket för femdagars fasta som jag ska hitta någon passande tidpunkt för.

Buljong, te, glaubersalt, fem flaskor juice och ett schema.

Det får bli någon gång efter jul- på måndag fyller sambon år, så det vore inte så trevligt av mig. Och att fasta under julen känns högst antisocialt. Så någon gång efter …

Varför jag gör det? Jag är mest nyfiken tror jag, en del människor verkar ju må väldigt bra av det och jag vet inte om jag är en av dom utan att testa.

Fast gnistan som ledde till infallet är betydligt flummigare än så- jag hörde en anekdot om ganglion som försvunnit under fasta. Nu försvinner ju ganglion ofta av sig själv, så det är ju den mest sannolika förklaringen. Men… tänk om… det ger mig åtminstone illusionen av att göra något åt det.