Gitarr – och nagelbestyr

Det var väldigt längesedan jag spelade gitarr aktivt, men nu har jag alltså börjat igen. Jag är långt ifrån toppnivå, sådant jag upplevde som enkelt … är inte det.

En vanlig fråga för gitarrister som jag nästan hade glömt, är naglar. Naglarna på högerhanden påverkar klangen och även om det finns de som helst spelar utan naglar, så vill de allra flesta ha starka, lagom långa naglar som inte går sönder. Så idag sitter jag och friskar upp mitt minne i nagelunderhåll.

Jag tänkte göra det mest grundläggande. Se till att fila dem regelbundet (ojämna naglar har en tendens att reva sig) och smörja in dem. Jag minns att jag brukade måla dem med nagellack också, men jag är inte helt säker på om det faktiskt är något bra.

Jag har letat på nätet efter om det finns något nytt att lära sig på området. Så nu vet jag att en metod för att räta ut en krokig nagel är att värma en sked (till exempel med en tändare) och sedan hålla den under nageln så att den blir rak.

Jag är inte där än.

Det ena leder till det andra

Om jag inte hade läst ryska, så hade jag inte haft ont i fingertopparna just nu.

För några år sedan fick jag den briljanta idén att gå med i en rysk sånggrupp för att hålla min ryska vid liv. Gruppen bestod främst av kvinnor från Ryssland och Ukraina och så var det jag. När jag var med, var det också en man som ledde en kör som skulle framträda tillsammans med vår sånggrupp – vi stod för det oborstade och genuina medan kören faktiskt kunde sjunga på riktigt. Kören har ofta samarbeten  på olika sätt, bland annat har de haft uppträtt tillsammans med en gitarrorkester som jag aldrig hade hört talas om.

Så för en vecka sedan delade körledaren ett inlägg om att gitarrorkestern sökte nya medlemmar. Jag hörde av mig till dem och … nu har jag fått hem noterna och ska vara med när de repeterar nästa söndag.

Så nu har jag suttit och övat så att fingrarna nästan blöder.

Eller som mamma brukar säga: “Om inte om hade varit hade katten varit kung”