Fem vanliga invändningar mot minimalism

Jag identifierar mig visserligen inte som minimalist, men jag sympatiserar med den och har rört mig mer i den riktningen med åren. Jag antar att det är därför google tror att jagär intresserad av alla artiklar som kommer med en “ny, vågad vinkel” genom att kritisera minimalismen. Jag tänkte kommentera fem vanliga invändningar.

Minimalism bidrar till sopberget

Visst är det så att många gör sig av med saker, för några år sedan gick jag igenom en stor del av konmari och ja jag både skänkte och slängde saker. Har jag därmed gjort mig skyldig till resursslöseri? Visst har jag det, men långt tidigare. När jag köpte sådant som varken jag eller någon annan ville ha sedan. Själva utrensningen däremot… jag ser den som en direkt orsak att det tog månader innan jag kunde köpa något och även nu när jag köper saker så är jag mycket mer kräsen. Visst kan man tycka att jag borde ha skänkt mer och slängt mindre, men just då var det inte ett alternativ. Och för att vara krass, om jag behållit allt … jag tvivlar på att mina efterlevande skulle göra en bättre sortering när deska röja mitt dödsbo.

Minimalism är elitistisk

Jag förstår att man kan få den bilden, en del av filosofin är ju att lägga mer tanke på det som väl köps och det finns definitivt de som gör val som inte är tillgängliga för alla. Fast jag vill påstå att det har med världen att göra. Livet är lättare och andra möjligheter öppnar sig för den med pengar. Till och med när det handlar om att inte överkonsumera.

Minimalism leder till mer shopping

Jag tvivlar, hela grundtanken är ju att inte överkonsumera, så om någon börjar shoppa mer så är det nog något annat än minimalism de ägnar sig åt.

Mycket snack och liten verkstad

Absolut, i alla grupper med människor som vill göra. en livsförändring, så kommer det att finnas de som hellre pratar om det än faktiskt gör något. Det betyder inte att förändringen i sig är fel.

Minimalisin är inte lösningen på allt

Nej, det är den ju inte. Det finns förmodligen de som har lite för höga förväntningar på den. Men jag tror generellt att många an plocka upp något positivt.

Summering,

Jagär inte minimalist, men jag tror generellt att vi i många delar av världen behöver bli bättre på att använda det vi har och bara köpa det vi kommer att använda. Jag mådde bra av att gå igenom mina saker och göra mig av med sådant jag visste bara låg där, det påverkade mig också att bli mer restriktiv med vad jag köper.

Det betyder inte att det inte finns folk som är minimalister som agerar galet i vissa hänseenden. Såklart, att bli minimalist är inte ekvivalent med att bli perfekt och immun mot misstag.

Mina senare utbrott av fåfänga

Jag vet inte om det framgår av bloggen, men jag har på äldre dagar ägnat både mer tid, tanke och pengar på mitt utseende. Det han ju tyckas vara en dålig utveckling, är man trygg i sig själv behöver man inte lägga tusenlappar på hur man ser ut och gå vidare. Och det kan man ju tycka, man kan tycka mycket om det mesta och ibland har man rätt och ibland har man fel. Men jag vill påstå att ett så kategoriskt förhållningssätt missar en viktig detalj: “Vad är det som är utgångspunkten?”

Det är väl fint att jag aldrig har tyckt att smink är nödvändigt, att jag aldrig haft behov av dyra märkeskläder, att jag alltid varit nöjd med mig själv som jag är? Ehm … om det vore så att jag alltid hade varit nöjd med mig själv som jag är.

Smink. Nu är jag inget större fan av smink, framförallt för att jag tycker att det verkar vara en jobbig vana att upprätthålla. Men att orsaken till att jag aldrig blev en sådan som sminkade mig skulle vara självförtroende?! Snarare motsatsen. Att jag inte började använda smink när jag var yngre handlade inte om att jag var nöjd med hur jag såg ut utan om att jag inte trodde att smink skulle göra något bättre iallafall, att jag var ett hopplöst fall. Smink, märkeskläder, piffiga frisyrer … om jag inte ägnade mig åt sådant kunde jag åtminstone ge illusionen att jag inte brydde mig.

Nu är det ju inte så att jag har gått igenom livet och känt mig fulast i världen, men jag har definitivt aldrig varit någon som är snygg och jag har inte riktigt sett det som något jag kan påverka.

Det är i det ljuset man kan se att jag (stundtals) har blivit fåfängare på äldre da’r. Och jag tycker faktiskt inte att det är så pjåkigt.