Så hur gick det med mitt nyårslöfte till slut?

Jag hade ett nyårslöfte som gick ut på att vara mer medveten när jag köper kläder och kunna svara på varför jag tror att ingen som har varit med och bidragit till plaggen jag köper har varit utsatt för hälsorisker eller slavarbete.

Jag var tvungen att lätta på mina egna krav efter ett tag, då jag först trodde att man skulle kunna kolla upp saker mycket mer än vad jag kan, men har fortfarande varit mycket striktare än jag har varit tidigare.

Jag har accepterat att tillverkning inom EU är tillräckligt som kriterium för att det är någorlunda schysst, då EU:s regler sätter stopp för de värsta avarterna av utnyttjande. Tyvärr säger det ju inget om hur råvaran är hanterad, men jag har accepterat att det inte har funnits några märkningar för det om klädmärkena åtminstone har beskrivit vad de gör för att få en mer hållbar råvara (jag brukar googla på namnet och sustainability för att hitta informationen)

När jag handlat i butiker som är specialiserade på att sälja schyssta kläder, så har jag förlitat mig på att deras trovärdighet hänger på att de har kontrollerat ordentligt innan. Vid något tillfälle har jag frågat ut dem om vad det egentligen är de kollar innan de tar in ett plagg och jag känner mig hyfsat säker på att det jag köper från dem är ok.

Om ett plagg inte är producerat inom EU och inte har sålts i en specialiserad butik har jag varit striktare. När de har haft någon form av märkning så har jag kollat upp den för att se vad den innebär. När det är möjligt har jag köpt kläder med GOTS märkning. Fairwear känns också seriösa. Jag har förkastat alla märkningar som styrs av branschen själv.

Min reviderade plan har jag hållit hyfsat bra. Avsteget var leggings från MQ när jag var i desperat behov av leggings (dessutom tre par).

Effekten för mig personligen är att mitt utbud av kläder att köpa har blivit mycket mindre, jag har förmodligen lagt lika mycket pengar på kläder som i vanliga fall men har köpt färre plagg och i stort sett alla är sådana som jag har använt riktigt riktigt mycket.

När jag gick igenom mina kläder à la Konmari, förändrades mitt konsumtionsmönster drastiskt. Det här har skruvat till det ytterligare och även om jag nästa år inte är bunden av ett nyårslöfte så går en del av mina gamla val inte att gå tillbaks till.

Uppföljning nyårslöfte

Såhär efter Fashion Revolution Week, så kan det ju vara på sin plats att jag uppdaterar om hur det går med mitt nyårslöfte som går ut på att jag bara ska köpa kläder där jag kan svara på varför jag tror att hela produktionskedjan har fått ordentligt betalt.

Det går ganska bra tror jag. Jag var lite naiv i början och trodde att det skulle vara lättare att få fram fakta. Nu tror jag att jag har hittat en ganska bra nivå ändå, men det blir lite mer av en subjektiv bedömning än jag hoppades på.

Hursomhelst, jag handlar definitivt mer medvetet än jag gjorde tidigare. Tidigare var det en väldigt enkel genväg att köpa nytt när jag behövde något. Nu har själva inköpet blivit en mycket besvärligare process, vilket innebär att jag gör en större ansträngning att kunna använda något jag redan har eller på något annat sätt slippa köpa. Redan att gå igenom kläderna à la Konmari gjorde mig kräsen och minskade onödiga inköp, det här begränsar mitt urval ännu mer. Den allra största skillnaden är på strumpbyxor, jag har inte köpt ett enda par i år då min favoritsort inte lever upp till mina krav. Samtidigt har jag använt strumpbyxor väldigt mycket mer än vanligt.

Så vad ger det här egentligen? Jag vet inte riktigt. Jag tror egentligen inte att jag förändrar världen på något sätt, men kanske kan jag åtminstone vara en liten del i att det kan vara en bra affär att behandla folk bra.

 

Kläder

Så hur går det med mitt nyårslöfte?

Jag har bestämt mig för att jag inte köpa några kläder i år, utan att kunna svara på frågan varför jag tror att de som arbetar i produktionskedjan har fått tillräckligt betalt.

Jag tror att det har gått ganska bra hittills. Än så länge begränsar det ju mig en hel del då jag inte är sorten som ställer frågor i affären utan försöker lista ut saker på egen hand.

Jag har köpt fyra par strumpor, ett par trosor, ett par leggings och en kimono. Jag har köpt dem i affärer som är specialiserade på området och när jag hamnar i en sådan affär så kanske jag blir lite mindre kritisk vilket kanske inte är så bra. Men jag har kollat upp de märken jag har handlat hos dem och än så länge inte hitta något som känns konstigt och som att det inte stämmer.

Det är ju också intressant att veta hur det är med kläder som jag redan äger. Skulle de ha varit ok att köpa idag?

Just nu har jag på mig en varm luvtröja av Jack Wolfskin, ett linne från Lindex, ett par träningsbyxor från Stadium av deras eget märke SOC och trosor som jag inte har någon aning om av vilket märke de är (jag har klippt bort den lappen)

Jack Wolfskin hade jag kunnat köpa idag utifrån av det jag läser på Fairwear. Det gör mig glad, för det är kanske den skönaste varma tröjan jag har.

Linnet från Lindex känns lite som ett gränsfall. Lindex verkar ha bland annat en del GOTS-märkta plagg och de erkänner också på sin hemsida att minimilön inte är tillräckligt. Så det är inte omöjligt att jag hittar något på Lindex som känns ok någon gång, men just det linne jag har på mig är jag osäker på.

Mina träningsbyxor från SOC hittar jag inte så mycket information om alls. När jag googlar så får jag upp något om ekologisk bomull och det är ju bra men inte tillräckligt för mig. Det kan ju vara så att det bara är jag som är dålig på att leta, men jag hade iallafall inte köpt dem idag

Ännu mer tjat om mitt nyårslöfte

Ok, jag tjatar om mitt nyårslöfte nu, men jag vill reda ut lite hur jag tänker.

För mig så är märkningar och certifieringar och ha koll på vilka klädmärken som är schysstast mot mänskligheten överkurs. Det är inte vad vi handlar som är det stora problemet, det är hur vi handlar och jag löser inga problem genom att ha stenkoll på vad som är bra och dåligt.

Miljömässigt så är den största skillnaden som mitt nyårslöfte gör, en indirekt effekt. Att jag när jag har mindre att välja på kommer att köpa mindre. Om det enbart handlade om den direkta effekten på miljön så hade det varit bättre att bestämma att jag överhuvudtaget inte ska köpa något, åtminstone inget som är nyproducerat.

Men. Problem är egentligen inte konsumtion utan överkonsumtion. Vi köper saker som inte används, vi köper saker som håller dåligt, vi köper saker som slängs innan de har nått sin fulla potential. Om vi enbart köper saker som används, som inte går sönder på en gång och tar hand om dem så att vi kan utnyttja dem fullt ut, så har vi nått långt. Sedan har jag valt att de tillfällen jag gör det, så ska jag göra mitt bästa för att det på vägen har bidragit till att ett antal personer har fått en lön de kan leva på, eller åtminstone försökt undvika att bidra till att folk som utan samveten tjänar på att utnyttja fattigdom, blir ännu rikare.

Strumpor

Så jag gjorde mitt första klädinköp för året. Jag har gett upp att hitta strumpor i en vanlig affär, så jag var inne på Uma som liksom har det där med ekologiskt och rättvist som sin affärsidé.
Märket Dedicated hade jag googlat innan, så de kändes ok. Thought kände jag inte igen, utan jag lutar mig helt på att jag litar på att en sådan affär vet vad de tar in. Jag kollade upp dem i efterhand och såg inget som tyder på att det var ett felaktigt val.

dsc_01411780476761.jpg