Vikten, hälsan och allt sådant där

Nu har jag gått ner nio kilo sedan januari, när jag har tappat sex kilo till så kommer jag att kunna hävda att jag är normalviktig. Huruvida det är där jag stannar eller inte, bestämmer jag när jag är där – oavsett vilket så är det en klar förbättring från att ha nosat på ett BMI på 30 utan att ha några muskler att tala om (jag vet att BMI är dåligt mått på individnivå, men vanligen handlar ju problemet om att underskatta övervikten snarare än att överskatta den).

Jag var och besökte viktväktarnas ”öppet hus” för att se hur det gick till utanför nätet. Hos dem blir man gratismedlem när man har gått ner sin vikt och det ska kunna hjälpa en att hålla den, men då ska man gå på möten (eller workshops som de kallar det, även om jag nog tycker att det verkar mer som ett möte). Jag är inte helt säker på att det är något för mig, det är ju inte möten som har hjälpt mig att gå ner i vikt, så jag är inte övertygad om att det är det jag ska ha för att hålla mig på banan heller. Å andra sidan så skadar det nog inte (förutom att jag tycker att det känns obehagligt att gå in i ett rum med människor som har en samsyn i vägen till frälsning, vare sig det handlar om kroppslig eller andlig sådan).

Hursomhelst, nästan tio kilo är mycket extravikt att släpa omkring på, så det är skönt att slippa. Jag hade tack och lov inte fått några andra hälsoproblem än dålig kondition och det hoppas jag på att fortsätta med (jag vill åtminstone göra min del för att hålla mig frisk, sedan kan jag bara hoppas på turen)

Tittar på korset i taket

Nu har jag varit registrerad hos viktväktarna sedan slutet av December, så jag tänkte följa upp på det.

Tittar man på forskning, så visar den att alla metoder för att gå ner i vikt är ungefär lika bra, det viktiga är att följa dem. För min del talar det verkligen för den här metoden då det inte finns något som man måste ge upp för resten av livet, det handlar bara om moderation och prioritering. Om jag vill smocka i mig en prinsesstårta så kan jag det, bara jag är beredd att betala priset.

Det hela bygger på ett poängsystem, där maten har poäng utifrån dels kalorier och dels risken att överäta. Man har en viss poäng på en dag och man har också en veckopott som går att använda när som helst under veckan.

En massa livsmedel är ”gratis”, till exempel kyckling, fisk, bönor, grönsaker, frukt … (det vill säga saker som är svåra att äta för mycket av). Däremot får man betala dyrt för det mesta som man redan intuitivt redan vet är dåligt. Ibland är det krångligt, oftast är det lätt. Jag har ett hyfsat pragmatiskt förhållningssätt, det är svårt att äta på restaurang annars.

Dieter ställs ofta mot varandra, det som är intressant i det här är att jag kan få poängfattiga måltider på väldigt olika sätt. Det mest poängfattiga alternativet av de luncher jag kan äta på jobbet är LCHF-måltiden. Man kan inte välja vegansk mat på mitt jobb, men om jag plockar upp en slumpvis utvald rätt i min veganska kokbok är den högst sannolikt också poängsnål. Och allt däremellan.

Så hittills är jag rätt nöjd. Framförallt så är jag inte speciellt orolig för att kunna fortsätta hålla balansen när jag väl har gått ner den vikt jag ska gå ner, jag äter bra och saknar inget.




Kors i taket!

Jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra, jag har registrerat mig hos Viktväktarna. Jag behöver tappa kroppsfett och kände att jag ville ha en struktur att hänga upp det kring (och folk som berättar hur duktig jag är när jag lyckas)

Jag valde den digitala varianten med webcoaching, det betyder att jag numera är med i en grupp med ca 90 andra personer (varav ca 10 är aktiva i gruppen). Det är lite kul, samtidigt som jag misstänker att jag kan få sitta på mina händer för att inte skriva något olämpligt när någon uttalar sig lite för självklart om något som inte har några egentliga belägg.

Hursomhelst, jag registrerade mig dagen före nyårsafton, jag har sedan dess tappat två kilo (vilket inte betyder så mycket då jag liksom många andra alltid går ner i vikt efter nyår vare sig jag försöker eller inte, jag förutspår att tre kilo till kommer att vara ganska lätt och sedan blir det mer utmanande).

Jag har valt att registrera mig för tre månader, det är möjligt att jag behöver mer men jag ville inte binda upp mig på något jag inte vet vad jag tycker om.

Såhär ser jag ut nu. Bilden kanske inte säger så mycket då jag är fullt påklädd, men världen behöver inte fler selfies i underkläder med budskapet ”och såhär vill man ju inte se ut”.

Jag motiveras delvis av det estetiska, klart att man vill vara snygg! Fast hälsan är ju lite viktigare, på mig sätter sig fettet runt magen och det är just det som är farligt.